Nej inte i år heller. Jag lyckas verkligen aldrig få tummen ur att göra en kalender till er. Men nästa år, då jäklar…
I stället för att pyssla kalender har jag roat mig med att inviga bokskogens första REFLEXBANA. En slinga i skogen utmärkt med reflexer på träden. Så lätt men ändå så svårt. Och med en överhängande risk att komma vilse om man för en sekund tappar fokus. Och det gjorde vi…
Mörkt, ruggigt och blåsigt. Härligt uppfriskande i kombination med rädslan att inte orka hänga på. Att bli ensam i mörkret. För där inne i de becksvarta skogarna känner man sig rätt liten. Och inte så väldigt kaxig. Men väldigt, väldigt fri.
Älska pannlampa! Älska reflexer!
Bild lånad av Sara.
6 Kommentarer
Träningsglädje
1 december, 2013 kl 23:10har du övervunnit din rädsla för mörker?
Anna
2 december, 2013 kl 08:59Nej inte alls. Men i sällskap med 20 andra känner jag mig trygg. (I alla fall tills hälften försvunnit framför och hälften bakom…) Hade aldrig vågat springa där själv!
Rund är också en form!
2 december, 2013 kl 10:26Visst är det häftigt med mörker och massa lampor och reflexer?
Jag har ju bara fått till EN runda med pannlampan.
Men det SKA bli fler. Min mesiga sida SKA INTE VINNA! :-)
Saras Träningsblogg
2 december, 2013 kl 12:06Låter skoj!! Cool bild! !
Johanna
6 december, 2021 kl 11:00Var startar reflexbanan i Bokskogen? Har haft svårt att googla fram det.
Anna
7 december, 2021 kl 07:57Blogginlägget är skrivet 2013 och jag vet inte om den finns kvar, men då utgick vi från Skabersjöparkeringen.