Malmömilen i somras. Ett träningspass med sällskap!
Det här har inte varit mitt löpar-år. En vadskada gjorde mig till en-gång-i-veckan-löpare mellan februari och augusti, och tog liksom död på alla löpardrömmar. Drömmarna om mara-pers i Berlin och sub 40 på milen innan 40.
De lopp jag sprungit under tiden har sprungits med den mentala inställningen “jag tar det som ett träningspass med sällskap”. Och varje gång har det blivit jobbigt och oskönt. Att springa lopp utan intervaller i kroppen är dödsdömt. Jag har varit seg och tung istället för studsande lätt.
Det logiska vore att träna lite intervaller och hitta formen igen innan jag anmäler mig till nästa lopp. Men sån är inte jag. Jag glömmer så lätt. Lever på gamla meriter och tror att jag fortfarande är stark. Därför ska jag visst springa Yddingeloppet i morgon. 12 km terräng. Jag får nog se det som ytterligare ett träningspass med sällskap…
MEEEN. Nästa gång jag ställer mig på en startlinje ska jag vara förberedd. Med tonvis av intervaller i bagaget och med rätt mentala inställning. Sen ska jag mjöla mig fram, starkare och starkare, och gå i mål med flaggan i topp. Med en härlig känsla i kroppen. Nästa gång.
8 Kommentarer
Vesna Kesar
19 oktober, 2013 kl 17:40Känner med dig Anna. Har haft det liknande i nästan ett år nu efter ett löparknä o en Morthons tå som sänkt mig en del mentalt. Men att vara anmäld till Ultravasan gör att jag bara måste ta tag i alla mina skavanker på ALLVAR nu. Så stort lycka till i morgon. Du är mycket inspirerande. Kram
Anna
21 oktober, 2013 kl 08:40Löparknä och Morthons! Det är ju mina standardåkommor! Är det på bättringsvägen eller? Håller tummarna för att du snart är på banan igen! Finns inget värre än skador! Inget träningsläger till Portugal till våren? Jag är så sugen……
Ingmarie
19 oktober, 2013 kl 19:17Du har dock en enorm förmåga att ändå prestera när det gäller!
Men visst är det skönt att veta att det ändå finns en ”nästa gång”. :-)
Lycka till! Det är hur som helst ett fint lopp!
Helena Z
19 oktober, 2013 kl 21:28Jag nöjer mig med 6 km på Yddinge imorgon :-) (men det är för att det är tävlingsklass för K35 – annars hade jag gärna sprungit långa banan). Lycka till!
Anna
21 oktober, 2013 kl 08:38Fattar inte varför inte tävlingsklassen får springa 12? Bra jobbat på sexan i alla fall!
Saras träningsblogg
20 oktober, 2013 kl 08:42Att använda lopp som ”träning” är ju kanon! Det blir ju tyvärr inte alltid som man tänkt sig!
Ullis
21 oktober, 2013 kl 01:42Det där skulle kunna varit jag som skrivit… jag har haft en muskelbristning i min vad som satt stopp för nästan all löpning, långsamma 6km rundor. Efter det började foten och hälen att gnälla… Trots det har jag genomfört, ej sprungit utan lufsat och tagit mig i mål på tre marathon, Tokyo, Sthlm och Berlin. Min plan var också att persa i Berlin istället var det en tung och jobbig färd mot mål. Jag förstår vad du gått igenom!
Anna
21 oktober, 2013 kl 08:36Fy för trassliga vader!! Hoppas att vi snart är på banan igen med lite fart under galoscherna!