Jag får en galet skön trötthet i kroppen efter att ha sprungit långt i terrängen. Hjärnan är trött efter tre och en halv timmes tokfokus. En sekunds missad koncentration och du ligger platt på marken. Fredrik missade en sekund fyra gånger…
Benen är trötta – anklarna, vaderna, knäna. Helst av allt hade du bara velat slänga dig raklång på soffan. Men så funkar bara livet på träningsläger. I den riktiga världen hinner man nätt och jämt få av kompressions-stumporna innan det är dags för utvecklingssamtal…
Men nu är samtalet avverkat och kanelbullarna i ugnen, så här kommer små lärdomar och funderingar från dagen i skogen:
1. Att kissa på en brännässla svider och är sämsta början på ett långpass.
2. Fredrik är dålig på att lyfta fötterna. Vid fjärde fallet orkade jag inte ens fråga hur det gick…
3. I skogen kan man inte räkna kilometertider…
4. “VARNING – JAKT PÅGÅR” är en läskig skylt.
5. Det är svårt att följa en led utan ledmarkering
6. Varför blir man kissnödigare när det är kallt?
7. Varför springer man i skugga längst ner i en ravin, när det är sol och fint uppe på kanten?
8. Varför lär man sig aldrig hur lång tid det tar att springa terräng? Så man alltid får stressa ihjäl sig på slutet…
9. Ett skidspår betyder nödvändigtvis inte att det går att springa på när snön är borta.
10. Stenar är tamejtusan omöjliga att springa på.
11 Kommentarer
Snorkkis
4 oktober, 2013 kl 18:04Vad fint det ser ut. Fredrik kanske gör succe som längdskidåkare?
Rosanna
4 oktober, 2013 kl 18:27Låter som en härlig tur. Kroppen måste ta energi och värme för att hålla urinen varm, därför blir man kissnödig när det är kallt, kroppen vill helt enkelt göra sig av med det för att att inte slösa värme. Smart kropp eller hur.
Anna
6 oktober, 2013 kl 08:10Ahh, det låter logiskt!
Saras Träningblogg
4 oktober, 2013 kl 19:11Åh vilka bilder, så man önska man va med ;) Bra lärdommar med :D
Johanna
5 oktober, 2013 kl 10:43Åh, TACK Fredrik för att du gör mig sällskap i ”Vi-som-inte-kan-hålla-oss-på-benen-i-skogen”-klubben. Kände mig mycket ensam!
Fredrik
7 oktober, 2013 kl 12:54Var så god. Jag skyller på stört närseende när jag springer bakom Anna….
Ingmarie
5 oktober, 2013 kl 19:453,5 timme är galet länge! Min hjärna hade blivit överkokt, urkokt och sen kollapsat.;-)
Anna
6 oktober, 2013 kl 08:11Haha, 3.5 timme springer du ju innan frukost :) Men ja, hjärnan blev överkokt, urkokt och kollapsad. Det var inte Einstein och Einstein som var ute och sprang sista timmen…
Kim
7 oktober, 2013 kl 11:22Ser härligt ut! Får hoppas att det vackra höstvädret håller i sig ytterligare lite. Jag hade tänkt ta en sväng ut i skogen och fota lite nu när jag inte kan springa där.
Miranda
7 oktober, 2013 kl 21:55Spännande löptur låter det som ;-) Hoppas du firade med ordentligt med bullar efter det!
Anna
8 oktober, 2013 kl 08:09Kan du ge dig på :)