Inne i ett sjukt löparflow just nu. Kanske är det för att jag lyxspringer en massa. Tar mig till fantastiska platser och njuter lite extra. Tassar fram på mjukt underlag. Skuttar över rötter och stenar.
Idag hade jag dessutom sällskap av Fredrik som förutom att vara just sällskap, fungerade som både kartläsare och broms. Jag har nämligen en tendens att vilja fortsätta ”bara lite till…”. Hade han inte stoppat mig hade jag nog sprungit fortfarande. Det finns liksom ingen broms i benen när terrängen är så fin och luften är så frisk. Hösten är inte så dum ändå!
16 Kommentarer
Snabba Fötter
29 september, 2013 kl 23:34Snälla snälla, skicka hit lite av din energi och ditt löparflow! :)
Anna
30 september, 2013 kl 10:15Skickar en helt bunt! Kan behöva bli av med lite, så jag får ro att sitta och plugga istället för att drömma om skogen!
minatraningstajts
30 september, 2013 kl 07:06Är Fredrik din man? Fy så mysigt. Själv har jag en tendens att ofta vilja stanna. Hehe. Skulle nog behöva en du.
Anna
30 september, 2013 kl 10:17Jepp he is! Brukar inte klättra omkring sådär på random killar i skogen :)
Om vi kommer i varandras väg någon gång så lovar jag att följa med dig ut i skogen och se till så du inte stannar :)
minatraningstajts
30 september, 2013 kl 13:59Jag har misstänkt att det så ett tag. Ja alltså, att han var din man, inte att du hoppade på random fölk… Men en vet ju aldrig.
Jennie
30 september, 2013 kl 09:41Vilka underbara bilder på er! Blir alldeles glad :)
Nina
30 september, 2013 kl 09:45Fina, mysiga bilder!!
Dina ögon strålar!
Lina
30 september, 2013 kl 09:47Fantastiskt härliga bilder! Ni strålar!!
Kim
30 september, 2013 kl 10:11Härliga bilder! Hösten är absolut min favoritårstid för löpning.
Saras Träningsblogg
30 september, 2013 kl 11:58Åh va härligt och vilka glada bilder
Amanda
30 september, 2013 kl 16:27Du är så söt Mamma ♥
Anna
1 oktober, 2013 kl 12:06Du med sötnos <3
Lotta
30 september, 2013 kl 18:50Ja, det är härligt att springa nu, när himlen är lysande rosa, löven skiftar i alla färger från gult, genom orange till djupröda, och luften är alldeles klar och sprängfylld av syre. Just inkommen. ;)
I dag anmälde jag mig till halvmaran på Åstadsloppet.. Det blir intressant..
Anna
1 oktober, 2013 kl 12:07Kul, det kommer gå hur bra som helst!
Lotta
1 oktober, 2013 kl 13:11Haha, vi får väl se. Jag har sprungit ”sporadiskt” ända sedan jag kom i gång med löpningen efter vadbristningen i våras. Fick till ett ”långpass” på knappt 13 k för nån vecka sedan, och har sprungit runt milen ett par gånger. Men det lär ju bli pb eftersom det är första gången jag springer en halvmara! Runt kommer jag, även om jag gör det i 6:30 tempo, eller går en minut här och där. ;)
Rund är också en form!
30 september, 2013 kl 20:52EXAKT! Höst och terräng = kärlek! ♥ :-)