Hela sommaren har jag varit fullt tillfreds med att springa 1-2 ggr i veckan. Har gladeligen cyklat som substitut och inte känt någon större saknad efter löpningen som träningsform. Sedan hände något!
En av sommarens njutar-rundor
Resan till Umeå och alla dess trailäventyr väckte löpartarmen i mig och jag kan inte få nog. Det spritter i benen och jag vill bara ut. Men inte på rutinrundor. Inte på asfaltrakor i krokarna. Jag vill ha mer.
Därför unnar jag mig lite utflykter. Lyx-springer som Sara skulle ha sagt. Passar på medan sommaren fortfarande hänger kvar. Tids nog kommer rutinrundorna att ta över men än så länge passar jag på. Låter benen springa av sig. Njuter.
Hur kan man inte älska löpning?
3 Kommentarer
Linatriathlet
18 augusti, 2013 kl 16:13Ser fram emot en höst med mycket löpning! :)
anneliten
18 augusti, 2013 kl 22:48Vilken underbar bild! Och vad lika ni är!
Helena
19 augusti, 2013 kl 07:37Det är i glädjen allt börjar! Viktigt att inte glömma den!