Those were the days. Semesterns första och enda löprunda.
Semester brukar betyda träningsläger, men förkylningen har som bekant satt stopp för de planerna. Samtidigt som jag gråter en skvätt för uteblivna bergspass måste jag villigt erkänna att den träningsfria semestern blir snäppet mer avslappnad. Det är lätt annars att träningen styr för mycket. Att övriga aktiviteter ska passas in mellan träningspassen och att träningspass som inte hinns med liksom skapar en besvikelse.
Nu när jag inte kan träna bara ÄR jag. Tar dagen som den kommer helt utan måsten. För att inte få helt abstinens promenerar vi en timme varje morgon innan resten av huset vaknar. That’s it. Sen är resten av dagen helt öppen. Faktiskt väldigt skönt.
Men jag ska inte sticka under stol med att jag planerar nästa träningsläger i solstolen. När vi ska till Umeå om ett par veckor. Helt bekväm med det relaxade livet är jag nog ändå inte…
2 Kommentarer
Saras träningsblogg
4 juli, 2013 kl 20:56hehe, nä det är ju både ock det där…visst njuter man att att bara kunna ägna sig åt roligheter…men träning är ju ed roligt!! Ja njut av din semester iallafall :D
Rund är också en form!
4 juli, 2013 kl 22:26Haha! Nej, det är lite plus och minus det där.. Inte helt lätt att vara nöjd i alla lägen. Men är man förkyld är det ju bara att ”gilla läget” lite grann. Skönt att du kan promenera i alla fall, så du inte är helt däckad. :-)