Jag har gjort en högst ovetenskaplig undersökning om den typiske svenskens favoritlunch. Sedan länge vet jag att jag äter mest och oftast. Att jag alltid är den som är hungrigast trots att jag oftast är minst och i rimlighetens tecken borde äta minst.
Folk tittar frågande på mina gigantiska portioner på samma sätt som jag inte alls kan förstå hur folk klarar sig utan lunch? Utan lunch. Hallå. Jag hade dött.
Men nu vet jag. För när jag sitter och gloffar min underbara laxlunch äter den typiske svensken något helt annat. Något som inte räknas som lunch och därmed liksom inte existerar. Något som finns i en påse och är lätt att ta med. Något man kan äta 100 stycken av utan att märka det och ändå kunna säga att jag äter ingen lunch.
Kan ni gissa?
Den typiske svenskens ersättningslunch:
10 Kommentarer
Helena
10 juli, 2013 kl 15:28Hahaha! Fy f*n vad äckligt… :D
Caroline
10 juli, 2013 kl 15:53Haha, har du smakat dom med blåbär… super goda! Hur går det förresten med ditt trädgårdsland?
Anna
10 juli, 2013 kl 16:06Haha, du har ju sämst smak i världen :) Trädgårdslandet går fint. Vi drunknar i persilja och kommer snart bada i krusbär. Jordgubbarna får vi dock köpa, det blev typ fyra…
Lotta
10 juli, 2013 kl 17:13Usch. Visst en och annan giffel är gott – speciellt de med saffran runt jul. Men som lunch? Tror jag klarar mig bra utan. Gifflar alltså, inte hederlig lunch
Anna
10 juli, 2013 kl 17:25Fast jag tycker inte ens det är gott. Inte om man jämför med en hembakad underbart god kanelbulle…. *Slurp*
Thomas
10 juli, 2013 kl 17:25Du skriver ganska ofta humoristiskt om än lite nedsättande om ”den typiska svensken” och hens mat- och träningsvanor. För det mesta är tonen förvånad, lite grann ”hur kan man äta så här” eller ”tycka så här”. Och många gånger håller jag med dig, men ibland tycker jag att det blir lite för ensidigt och nästan lite dömande. Dessutom har jag för mig att du skrivit någon gång att du en gång i tiden inte alls levde nyttigt – är jag helt ute och cyklar eller stämmer det? För i så fall känns det ännu konstigare när du kritiserar ”den typiske svensken” – då du själv om någon borde vara den första att medge att det inte alltid är lätt att veta hur man äter ”nyttigt”.
Anna
10 juli, 2013 kl 18:15Menar inte alls att kritisera. Det var mest lite komiskt igår när vi satt i solstolarna och såg ena familjen efter den annan plocka fram den berömda giffelpåsen. Jag hade själv inte valt en sådan lunch men hade mer än gärna ätit en hembakad kanelbulle till fika senare under dagen. Förstår att det är svårt med logistiken att få ihop allt när man ska på utflykt men jag hade dött svältdöden av en sån lunch. Men som sagt, alla gör sina val.
Jag har inte alltid varit nyttig och jag är inte alltid nyttig nu heller. Jag älskar kakor men väljer mina tillfällen. Jag tror ingen INTE vet att det finns bättre mat än gifflar. Men det är enkelt att ta med, förmodligen är det därför så många väljer det.
Den typiske svensken är bara ett roligt samtalsämne. Jag är typiskt svensk i många bemärkelser (om än kanske inte kostmässigt). Jag sätter mig inte bredvid andra på bussen om det finns platser lediga. Jag känner mig obekväm i en tom affär. Jag är sämst på att mingla. Jag tittar ibland i marken när jag inte vet om jag ska hälsa eller inte. Typiskt svensk alltså. Men inte sämre för det.
Alexandra
10 juli, 2013 kl 22:11Haha, sant. Kanelgifflarna går att äta påse efter påse TROTS lunch innan. ;)
Anne
11 juli, 2013 kl 15:22En sådan lunch känns ungefär lika rimlig som när jag jobbade i USA och var och varannan kollega istället för lunch proppade i sig en påse micropopcorn från godisautomaten. Inte mat det heller. Jag hade varit världens grinigaste människa efter en sån lunch. Varken mätt eller nöjd.
Lotta
12 juli, 2013 kl 10:01Nä, förstår inte heller folk som inte äter lunch, och gifflar (eller snickers/popcorn whatever) funkar verkligen inte som substitut. De där gifflarna är ju bara hård degig klump med socker och kanel, har aldrig förstått tjusningen, men som du äter jag gärna en stor hembakad riktig kanelbulle, eller en med mandelmassefyllning – det är mumma det! Fast efter en riktig lunch då!