Sara pratar alltid varmt om Spis & Deli i Halmstad. Och varje gång börjar det vattnas i min mungipa. En gång när jag var som mest sugen föreslog hon att jag skulle cykla dit och äta. Why not liksom. 13 mil för en lunch är det ju lätt värt.
Satte mig på cykeln strax efter kl 07. Mannen hade jag mutat med att få cykla tillbaka sen, och barnen med en heldag på äventyrsbad. Alla nöjda och glada.
Börjar bra med lätt vind i ryggen. Lite svalt i luften då solen ännu inte trängt sig fram genom molnen. Små vägar med bara fåtalet bilar. Lugnt och fridfullt. Fredrik har lagt upp rutten på gps:en och jag behöver bara följa strecket som ska ta mig ända till Halmstad. Ingen risk för vilsecykling alltså.
Så plötsligt tar den mysiga fina vägen slut och där gps:en vill att jag ska svänga höger möts jag av världens läskigaste väg. (I norrland hade vi kallat den E4:an, det är typ definitionen på en stor väg, men nu var det ju inte just den då).
Anyway. Mitträcke på ena sidan, INGEN vägren på andra sidan. Lastbilar i 100 knyck. Cyklar 100 meter innan jag hoppar i diket. Vågar INTE cykla här. Undrar hur Fredrik egentligen tänkte.
Ringer jourhavande kartläsare, beskyller honom för mordförsök och ber sedan om ny rutt. Lyckas hitta mindre vägar och kommer med alla kroppsdelar i behåll till Halmstad några timmar senare. Belöningen äter jag i en solstol:
En välfylld påse med laxsallad, avokadosmoothie och rawfoodchokladbit. Och som sagt. Värt varenda mil. Utom möjligen de 100 meterna dödsångest.
13 Kommentarer
Ingmarie
9 juli, 2013 kl 21:54Gör om turen nu när jag kommer ner så kan vi spisa tillsammans vet jag!
Anna
10 juli, 2013 kl 04:59Haha bra idé, när kommer du? Fast hur ska jag komma hem??? Skjutsar du mig på pakethållaren? :)
Ingmarie
10 juli, 2013 kl 08:53Åker ner i morgon!! :-)
Antingen cyklar du hem igen, tar tåget eller sover över och cyklar hem dagen efter. :-)
Eller så kommer du utan cykel. :-)
Anna
10 juli, 2013 kl 11:47Å vad roligt!!! Hur länge stannar du! Skulle ju kunna ta tåget dit, äta en braklunch och cykla hem…. Måste kolla familjeplanerna först bara!
mammaspring
9 juli, 2013 kl 22:29Galet :) och så otroligt kul!
Saras Träningsblogg
10 juli, 2013 kl 00:06Haha..ja de blir ingen cykelglädje då inte…tur du hitta en annan väg för 13 mil för en lumch är ju helt normalt ;) hihi bra kämpat :)
Linatriathlet
10 juli, 2013 kl 06:43Tur du blev guidad till andra småvägar! God och bra belöning :)! Snyggt jobbat!
Staffan
10 juli, 2013 kl 07:41Vad är det för cykel du har, Canyon tycker jag mig se, Roadlite? Jag har blivit lite sugen på att skaffa racer men det är ju en oöverskådlig dungel med märken, delar och komponenter…
Anna
10 juli, 2013 kl 11:49Jag har en canyon ultima AL och trivs jättebra med den. Komponenter och grejer är jag dock ingen höjdare på utan överlåter med varm hand på maken… Skaffa racer är en grym idé. Värsta bästa komplementet till löpningen tycker jag!
Åsa
10 juli, 2013 kl 08:04Det är lite tossigt där mellan Laholm och Halmstad. Man kan följa en cykelled som går där men det är inte helt enkelt att följa den. Det enda positiva när jag försökte följa den en gång var att jag hittade en godisbutik mitt ute i ingenstans. :-)
Anna
10 juli, 2013 kl 11:49Attans den missade jag! Däremot hittade jag både ett fiskrökeri och ett tunnbrödsbageri som jag blev våldsamt sugen på…
traningsgladje
10 juli, 2013 kl 10:46snacka om talk the talk och walk the walk! du är grym!
Anna
10 juli, 2013 kl 11:51Det är inte genomförandet som är det svåra, det är att hitta utmaningarna och där hjälper du mig bra! Allt från ultraintervaller till halmstadcyklingar! Tack för inspiration!