Jag brukar tappa spinning-suget varje vår när cykelsäsongen drar igång. Kanske för att jag varje vår inser att spinningen inte gett mig något. Att jag trots en vinter i spinningsalen är en svag cyklist med sågspån i låren.
I år är det annorlunda. Jag har blivit stark under spinningvintern och det motiverar mig. Jag ser spinningen som ett tidseffektivt komplement till cyklingen som trots allt tar en sjuhelsikes massa tid. På spinningen slipper jag dötid i form av nerförsbackar och rödljus. Jag får mata från start till mål. Jag får valuta för varenda minut.
Nästan lite ledsen i ögat att jag nu får spinningvila i två veckor. För spinningskor har jag definitivt inte plats med i min Stockholmsväska…
4 Kommentarer
anneliten
29 maj, 2013 kl 22:25Så vad är skillnaden i din spinning nu – som gör att den ger mer?
Anna
29 maj, 2013 kl 22:36Framför allt mer sittande. Och sittande tungt. Att inte alltid ösa stående och återhämta sittande utan jobba mycket mer med både motstånd och tempo i sittande. Gissar att det är en del i svaret. För du står ju inte hemskt ofta på en utecykel…
Daniel
29 maj, 2013 kl 23:00Jag tror det är skorna Anneli! :)
Jenny
30 maj, 2013 kl 09:35Bra att du känner att spinningen ger dig en massa. Tror du har rätt i varför. :)