Jag kom tomhänt från både Runner’s store och Löplabbet. Mer om det senare. Men först lite observationer från en förmodligen helt vanlig dag på Löplabbet.
1. Kille ska köpa skor. Får förslag på ett par BROOKS.
– Brooks gör väl inte riktiga löpskor? Det är väl sånna man köper på konsum? Sånna kan jag inte ha.
Säljare försöker förklara att Brooks är ett av de större märkena i USA och att de gör bra skor. (Jag besparar honom min kärleksförklaring till Brooks Pure Connect!). Killen fortfarande övertygad om att skon är dålig och väljer en mindre skön sko av kändare märke.
2. Killens tjej ska köpa skor. För små skor. Hon tycker hennes fötter ser ut som Kalle Anka-fötter i de skor hon fått som förslag. Samtidigt som hon beklagar sig över att hon alltid får blåsor och blånaglar vägrar hon att acceptera tanken på större skor. Varken killen eller säljaren lyckas övertyga henne. Små skor is the shit. För vem vill vara Kalle Anka i spåret?
3. Annan tjej ska köpa skor. Har hittat ett par med ypperlig passform, men färgen lämnar lite övrigt att önska. De är svarta och gröna. Färger som hennes son hade älskat. Men inte hon. Hon vill ha rosa och lila. Ber säljare ta fram ett par rosa skor, typ vilka som helst. Trots att passformen inte är riktigt lika perfekt slår hon till. Vem vill vara grön när man kan vara rosa.
4. Tredje tjej hittar ett par bra skor. Supersnygga i färgen. Lite serietidning på något vis. Säljaren informerar att samma sko i annan färg är nedsatt 20%. Tjejen får beslutsångest. Ska hon vara snygg eller snål? Tjejen lägger undan skorna och tar en funderare över lunch.
På lunchen blir hon övertygad av sin man att hon inte behöver några trailskor. Därför kommer hon till Trailcamp i gamla utslitna DS Trainers. Glider omkring i leran och står på öronen. Men vad gör väl det när det förmodligen inte går att springa ändå. 3 provspringningar på löpband gjorde ont. Hur kan man då ens tro att man kan springa tre mil i terräng?
Gråter en skvätt. Ställer in vårens lopp. Springer tills det brister i helgen och blir cyklist från och med måndag. Solskenscyklist.
8 Kommentarer
Andréa
11 april, 2013 kl 17:12Hehe du kan ju tänka dig min vardag, jag dom jobbar i butik för enbart tjejer! Mycket färg och storleksdiskussioner blir det… :)
Anna
11 april, 2013 kl 20:29Haha, det måste vara en utmaning :) Sen kan man ju undra varför vissa väljer att göra en tråkigt grå sko när det finns så fina färger.
annamarkelin
11 april, 2013 kl 19:51Men vad har jag nu missat? Ont?? nu får jag dåligt-uppdaterat-samvete. Samma som spökade förra året?
Men skorna – ser att du hittat mina favvisar. Färgen oväsentlig, skon är super. Testade du Sense Mantra? Jag har haft Sense på foten men Mantra är lite mer mainstream. Låter som det står mitt namn på den, nån gång. Lättare än speedcross.
Om inte annat så gråter du i gladare skor iallafall! Köp!
kram och läk på!
Anna
11 april, 2013 kl 20:25Nej vaden är en ny bekantskap…. började för ett tag sen och jag var superförnuftig och tog löpvila direkt. Och det hjälpte inget alls :( Mystisk smärta som ej går att peka på. Känns konstigt överallt… Sense mantra fanns inte i affären. Var rädd att speedcrossen skulle kännas klumpig med den stora hälen, gör den inte det? Annars satt den bra OCH var superfin :)
Ingmarie
11 april, 2013 kl 21:09Men stackare! jag håller tummarna för att det där vadontet försvinner lika hastigt som det kom.
Och kanske cykelskor är enklare att välja…? ;-)
Sofia - ett bättre du
11 april, 2013 kl 21:33Haha… härliga observationer :)
Lotta
11 april, 2013 kl 21:46Intressanta reflektioner, fram till den tredje tjejen.. Tycker så synd om dig, samtidigt som jag tyvärr känner igen mig. :(
Therese K
16 april, 2013 kl 10:18Vilket underbart inlägg att läsa, jag som själv är lite lagd åt ”måste ju vara ok färger på skorna” känner igen mig i lite… Fast nu köpte jag ett par ursköna Adidas i hysterisk cerise vilket inte var vad jag hade tänkt mig. Men de var ju så sköna!