Idag har jag haft trail-premiär på riktigt. Lidingö är rena E4:an jämfört med underlaget jag sprungit på idag. Brant, stenigt och lerigt, emellanåt kryddat med rosenbuskar och löv.
Om jag säger 17 km på 2.5 timme förstår ni hur lättsprunget det var. Anyway, uppför är lugnt, det är nerför som är värst. Skitläskigt för att säga det rätt ut. Utsåg mig själv till världs-sämst på nerför och med tanke på hur mobbad jag blev i nerförsbackarna är det nog ingen som motsätter sig min världsmästartitel!
Och så lite bilder:
4 Kommentarer
Rund är också en form!
14 april, 2013 kl 09:14Låter helt underbart, enligt mig! ;-)
Nipe
14 april, 2013 kl 11:02Ser ju helt underbart ut!
Sophia
14 april, 2013 kl 14:06Jag håller med, nedför är sjukt läskigt och jag behöver inte springa för att tycka det :-D
Malin S
16 april, 2013 kl 17:56Men vad roligt det verkar :D Jag brukar ge mig på nån prova-på-orientering/år bara för att få skutta runt i obanad terräng =)