Jag har gjort min rehab. Jag har gjort mina chins (utan någon som helst framgång…). Fy fasen så trist. Nu måste jag belöna mig själv med en löprunda.
Jag har gjort min rehab. Jag har gjort mina chins (utan någon som helst framgång…). Fy fasen så trist. Nu måste jag belöna mig själv med en löprunda.
3 Comments
Jenny
3 april, 2013 at 14:12Underbar bild, man kan riktigt känna ångesten för de där chinsen…:D Ut och spring nu Anna!
Anna
3 april, 2013 at 16:33Varför gör du något du får ångest av och upplever som glädjelöst? Varför gör du ”chins utan framgång”? Blir nyfiken på vari bristen på framgång består? Ingen springer en mara utan att träna så varför ska man bli stark utan att lyfta tungt?
Anna
3 april, 2013 at 16:47Ångest är lite att ta i. Chinsen är ett vadslag med min dotter, En kul grej tillsammans som är jättekul när vi är tillsammans, men inte idag när hon inte var med. Sen fattar väl jag också att man inte blir stark i en handvändning. Men om mitt tålamod är oändligt i kondition så är jag snäppet otåligare när det gäller styrka. Kanske för att jag helt enkelt inte tycker det är lika kul.