Alltså det syns ju inte precis… men jag håller på blåsa omkull!
Ni som befinner er i Skåne just nu vet vad jag talar om. DET. BLÅSER. Typ 20 m/s i byarna.
En typiskt bra ursäkt för att stanna inne. Men gör inte det. För även den blåsigaste rundan har sina gyllene stunder.
Under den värsta motvinden tar jag mig knappt framåt. Trampar mest på stället. Utnyttjar motvinden att luta mig mot. Faller fram, övar löpsteget. Tar hjälp av dragningskraften. Det går inte fort. Men jag tänker att det kan ge något ändå.
Känslan vid vändpunkter än underbar. Vinden i ryggen. Jag flyger som en vante. Benen hinner inte med. Skrattar mig över fälten. Känner mig helt galen. En galen vante.
Dagen till ära i mina älskade Brooks som samlat damm ett tag nu. Vaden känns knappt. Burrar lite i rumpan och baksida lår. Som en vag påminnelse om att ta det lite försiktigt.
Det är underbart att springa. Tro inte lite blåst kan ändra på det!
11 Comments
Rund är också en form!
18 mars, 2013 at 19:05Härlig liknelse! En galen Anna-vante kommer farande. Underbart! :-D
Snorkkis
18 mars, 2013 at 19:21Kan också se vanten framför mig. Men motvinden… den är tuff alltså.
anneliten
18 mars, 2013 at 21:12Bra val att springa ut i motvind och hem i medvind.
Lina
18 mars, 2013 at 21:37Motvind = starka ben! :) Bra jobbat!
nellan
18 mars, 2013 at 22:21Japp det blåser på bra här i Skåne. Glad att jag har inomhusträning denna veckan. :) Strongt av dig att gå ut ändå och göra nåt roligt av det.
Millis
19 mars, 2013 at 01:56Vilken fantastisk liknelse… Vante i vinden…. Älskar också blåsiga löprundor. På gott och ont.. ;o)
Em
19 mars, 2013 at 14:32Jag fegade… Upptäckte att jag inte gick i vintertightsen och att långkallingarna inte fick plats under långa andra tightsen längre, och jag var helt enkelt inte tuff nog för trekvartstights i urtidskyla…
Ingmarie
20 mars, 2013 at 06:19Det enda jag egentligen verkligen har emot att springa i sådana där starka vindar är rädslan över att något ska komma farande. Det händer ju tyvärr och jag har sett flera skräckexempel. Var försiktig! KRAM
Anna (orka mera)
20 mars, 2013 at 11:57Det enda som kom flygande var en pappers-sopsäck. Kom undan med hälsan i behåll. Fast det är klart, det finns ju hårdare saker, så klart man ska vara försiktig!
Ingmarie
21 mars, 2013 at 05:14Ja det finns plåttak, grenar och annat elände. Även om man inte tror det ska hända så händer det att de träffar rakt på någon stackars människa. Du får springa där det är riktigt öppet och bara papperspåsar, grässtrån och kanske en liten videkvist kan fara runt. :-)
Anna (orka mera)
21 mars, 2013 at 07:34Jag bor perfekt till för sånt! Skånsk åker wherever you go :)