Alltså jag har ett par Nike-tights från stenåldern. Mina allra första tights faktiskt. Inhandlade då jag gick från att vara fitness-löpare i jazzbyxor till en löpar-wannabe i tights.
(Ja, det är dags att måla om naglarna…)
De är svarta (so far so good) med en blekgrön rand på benet. Fula som attan. De har legat oanvända längst ner i lådan i många år, tills jag började yoga. För då upptäckte jag att det var just DE byxorna som var de skönaste att yoga i. Mjuka, och utan den där kalla feelingen många funktionsmaterial har.
Därför har jag världens fulaste tights när jag yogar.
Ifall ni undrade.
9 Kommentarer
amelie
12 februari, 2013 kl 16:41Haha, jag hade likadana. Tills för inte alls länge sedan. De VAR verkligen sköna! Och inte så fula väl? Jag sprang orientering i mina och fastnade i någon gren så det gick hål på dem så de finns numer i tightshimlen.
Anna (orka mera)
12 februari, 2013 kl 22:34Nej ok, inte såå fula. Bara lite bleka och gamla…
Yogamala Anna
12 februari, 2013 kl 21:49Nä de är inte fula. Jag tänkte till och med idag att de såg himla sköna ut och jag skulle t.o.m. göra ett undantag för Nike.
Du, börja nu öva huvudstående en bit ifrån vägen. Fortfarande ha vägen som ”säkerhet” men inte stå för nära. Du behöver börja successivt lämna väggen annars stannar du där för evigt. Ta bort hjärnspökena om att du måste ha en vägg! Anna
Anna (orka mera)
12 februari, 2013 kl 22:39Ja, jag ska :) Väggen behöver jag bara när jag är bland folk, för då är jag så rädd att slå över att jag liksom gör det bara därför. Ute på gräsmattan funkar det fint utan vägg.
Och tightsen ja, de är jättesköna! Såg en uppföljare i stockholm, men hittar dem inte här på landet! Annars kan man ju vara värd ett par nya med tänke på hur gamla dessa är!
Yogamala Anna
13 februari, 2013 kl 10:28Intressant att du kan stå på huvudet utomhus för det brukar annars anses svårare då man är just utomhus fast det kanske är gräset som känns tryggt?
Själv försökte jag ju öva på att stå på händer på stranden i Thailand – det gick superdåligt…dels hade jag vätskebrist ena dagen och fick JÄTTEont i huvudet av att försöka vara upp och ner dels tyckte jag det var svårt att få kraft från den ojämna sanden men summa sumarum så är det väl bara ursäkter för att jag är rädd att slå över…
Byxorna finns inte på nätet för oss på landet?
Kram
Anna (orka mera)
13 februari, 2013 kl 12:55Gräset är ju mjukt att landa på. Plus att det inte finns några andra där som hör dunsen :)
Byxorna finns säkert på nätet. Jag ska googla lite. Fast så hade jag ju köpstopp…eller hur var det nu?
Saras Träningsblogg
12 februari, 2013 kl 22:01Bra att de kom till användning då!…sååå fula va de ju inte :)
Johan
13 februari, 2013 kl 08:21Har också kvar mina första löpartights, som också är ett par Nike. Grymt sköna, med lite hål här och där. Men det syns väl inte när man springer?
Anna (orka mera)
13 februari, 2013 kl 08:24Inte om man springer tillräckligt snabbt :)