En av spinninginstruktörerna på gymmet jobbar som deltidsbrandman. När hon har jour är jag backup. Sitter vid datorn med spinningskorna på, redo att rycka ut om larmet skulle gå.
Hittills har det aldrig hänt.
Men idag var det dags. En ny och spännande upplevelse.
Halvvägs in i passet hör jag Camilla springa förbi i 180 knyck samtidigt som hon vrålar:
-ANNA, JAG HAR LARM!!!
Såklart var inte spinningskorna på. Det har ju aldrig behövts innan. När Camilla får larm är hon blixtsnabb. Jag funderar mest på vad som händer. Var är vattenflaskan? Och nycklarna?
Lyckas låsa fast väskan i dörren. Lås upp, gör om. Spring ner.
Under tiden trampar deltagarna vidare till Camillas musik.
Jag svingar mig upp på sadeln och byter till min egen musik. Räknar blixtsnabbt ut var i mitt pass jag ska börja för att sluta i tid. Ajfasen, en riktigt tung backe!
Från ouppvärmd till tung backe känns i benen vill jag lova. Låren domnar en smula. 20 minuter senare är det över. En kort och intensiv insats.
7 Kommentarer
Linatriathlet
11 januari, 2013 kl 12:31Det var snabbt jobbat! Påminner lite om tankarna som brukar fara runt när jag triathlon byter :)!
Yogamala Anna
11 januari, 2013 kl 13:47Två hjältar idag! Camilla som brandman och du som räddar en spinningklass! Skön start på helgen! Kram
Camilla
11 januari, 2013 kl 14:26Haha!! Du e go
Camilla
11 januari, 2013 kl 14:27Tack för hjälpen !!
A
12 januari, 2013 kl 21:17Herregud vilket vansinne :)
Du missa ismilen idag! Verkade va tuff terräng, ny chans i helsinghula om några veckor.
Anna
12 januari, 2013 kl 22:16Jag vet. Hade spinning som krockade. Ska försöka komma loss till Helsinghulla! Ska du dit?
A
14 januari, 2013 kl 10:58blev sugen n’r man bara fick stå bredvid och heja på men tror jag hoppar de och matar på med mycket träning nu inför vårens alla lopp. men de verkade jätteroligt med lite terräng för en asfaltgnagare…