Efter ett halvår i dvala har Coach F vaknat till liv. Till idag hade han som ödmjukast planerat backrusher. Att ösa i varje uppförsbacke på sträckan Kävlinge-Västra Hoby t/r. Lät ju inte så farligt, Skåne är ju platt!
You wish liksom. Det var uppför hela tiden. Åt båda hållen…
Sista backen fick jag draghjälp av cykelvänner som råkade korsa min väg. Det behövdes. Annars hade jag inte tagit mig upp levande.
Nu fyller jag på vätskeförråden inför eftermiddagens bikramyoga med bästa Ingmarie.
Härlig söndag det här!
4 Kommentarer
Lina
6 januari, 2013 kl 16:05Backintervaller är grymt bra! Härligt jobb!
Ingmarie
6 januari, 2013 kl 21:03Jo då du hade tagit dig upp levande för som död är det helt omöjligt. ;-) Du är stark som Adolf och din coach har säkerligen en alldeles förträffligt bra plan inför 2013! :-)
Nu är vi ju dessutom smidiga som nysmorda gummiband. :-)
mammaspring
6 januari, 2013 kl 21:34Häftigt jobbat! Du är stark som en oxe och har nog inga problem med några backar :)
Rund är också en form!
6 januari, 2013 kl 22:09Uppåt åt BÅDA hållen. Jag känner igen det där. Det är ologisk, men ibland ÄR det verkligen så! ;-)