Efter 11 dagar i svettiga mjukisbyxor, och utan tillstymmelse till friskluft, kände jag för att utmana mitt virus genom att gå utanför dörren. Tänkte att det kanske skulle få skrämselhicka och dö av lite höstsol.
Grejen var den att jag hade bokat en lunchdejt med Ingmarie och kände att jag så gärna ville träffa henne. Tänk om de skulle vara de där små glädjeämnena i livet som slutligen gör en frisk liksom. Förvarnade henne om mitt tillstånd men hon vågade ändå träffa mig. Vilken människa!
På världens mysigaste innergård mumsade vi ekologisk veggomat, samtidigt som vi avhandlade allt mellan himmel och jord. Och bara som av en händelse hade vi plötsligt planerat värsta bästa happeningen… Det är en fröjd att känna människor med roliga intressen!
11 Kommentarer
Joanna Sörensen
8 oktober, 2012 kl 17:15Vad skönt att det äntligen börjar gå på rätt håll och du börjar må bättre! :-) Måste fråga – var ligger detta mysiga ställe??
Anna
9 oktober, 2012 kl 07:38Agnesgatan 11 i Malmö. Fast bättre ska jag inte säga att jag mår… var bara ett litet gyllene avbrott i eländet :)
Ingmarie
8 oktober, 2012 kl 17:44Tack för att du kom! Jag ler fortfarande! Och snart ska jag kolla upp hur man grejar en eventsgrupp. :-)
Anna
9 oktober, 2012 kl 07:37Lycka till med eventet! Och vilket event sen!!! Det kommer bli kalas!
Maria
8 oktober, 2012 kl 18:03Love Agnez. Jag satt där inne i hörnet i somras och sörplade på en guldkantad kaffekopp. Mums! Skönt att livet verkar återvända!
Anna
9 oktober, 2012 kl 07:39Du har ju hittat alla gobitarna i Skåne, både kiviks lilla råa och detta! Du verkar ha näsa för goda och mysiga ställen :)
Jenny
8 oktober, 2012 kl 19:19Vad härligt med något skoj mitt upp den dumma sjukan! Krya på dig nu!
Lina
8 oktober, 2012 kl 22:34Åh det där stället ser ju helt fantastiskt ut. Mysigt och vilken god mat!
Anna
9 oktober, 2012 kl 07:40Ja det var lite som att kliva in i en saga, att komma ut där på innergården och allt det fina. Gillade det skarpt!
Uppochhoppa
8 oktober, 2012 kl 22:36hemskt att säga det, men jag tyckte det var lite roligt när du var sjuk. Man blir sådär bittert bra bloggare då. Som bilden med passgången, jag DÖR av skratt här hemma i soffan!
Anna
9 oktober, 2012 kl 07:36Jag kan trösta dig med att jag inte är på långa vägar frisk. Bara trotsade mitt virus litegrann. Idag är jag tillbaka i mjukisbrallorna….