Fick ett samtal i morse. En tid för ultraljud av hjärtat.
Blir nervös. Hjärtat bankar bakom bröstbenet. Hårt och snabbt. Vill inte veta, vågar inte.
Får lägga mig ner med ryggen mot skärmen. Glad att jag slipper se. Vill inte se mitt missbildade hjärta. Sekunder av ångest.
Sen säger han att allt ser normalt ut och jag andas ut men känner mig inte glad. Jag är ju ändå inte frisk. Lungorna rosslar. Vilopulsen är hög. Men egentligen, vad spelar det för roll? Hjärtat är helt och friskt. Sara tycker jag ska fira med champagne, sportdryck eller vitkålsjuice. Jag firar med mörk choklad. Det känns på något vis mycket godare… Och jag är värd så många bitar.
Nu går jag in i fas 2. Det handlar om att bli träningsduglig. Att i alla fall hinna springa en mil innan maran. Men hur vet man när man är tillräckligt frisk för att inte trilla dit igen? Jag tänker inte chansa. Jag tänker vila många dagar mer än jag tror behövs. Men först och främst ska jag klara test-trappan.
Test-trappan som jag hade för att bedöma mitt löparknä, fungerar numera som ett mått på min frisk-status. När jag kan gå hela vägen uppför trappan utan att flåsa sönder, då kan jag börja fundera på träning.
Idag kom jag halvvägs.
16 Comments
Mary
17 oktober, 2012 at 18:35Puh. Jäklar vad skönt att läsa. Träna smart nu.
BoelMaria
17 oktober, 2012 at 18:50Skönt att det var normalt! Skynda nu långsamt…
cee70
17 oktober, 2012 at 19:02Skönt att höra att hjärtat mår bra ;) krya på dig kram..
Jennie
17 oktober, 2012 at 19:03Härligt att höra!! Säger som ovanstående…skynda långsamt. Kram
Ingmarie
17 oktober, 2012 at 19:51Jag sa ju det. Ditt hjärta må vara lite stort men det är av KÄRLEK. Inte för att det är ”fel” på det. :-)
Skynda nu långsamt för ”risken” är att du får ont någonstans om du spänner bågen för mycket.
Nu vänder det! :-)
Malin
17 oktober, 2012 at 19:57Men shit, vad skönt! Krya nu på dig ordentligt!
Daniel
17 oktober, 2012 at 20:28Oh vad skönt! Nu kan jag också andas ut! Har verkligen haft dig i bakhuvudet senaste dagarna och blir så glad att läsa detta. Skynda nu långsamt så hoppas jag vi ses i New York :)
Träningen och livet
17 oktober, 2012 at 20:51Vad skönt! Men trist att du fortfarande pustar i trappan, det är något riktigt rejält du har åkt på. Jag håller tummarna för NY!
Lina
17 oktober, 2012 at 21:07Härligt och höra att hjärtat såg bra ut!:) Stor kram till dig!
Uppochhoppa
17 oktober, 2012 at 21:38Härligt. jag fixar inte fler trasiga hjärtan!
anneliten
17 oktober, 2012 at 21:45Jag visste att du har ett fint och starkt hjärta. Nu vet vi att det är friskt också. Choklad är bra.
Jenny
17 oktober, 2012 at 21:56Vad skönt! Nu kan du bara blicka framåt, underbart besked!
Gert
17 oktober, 2012 at 22:47Skönt att hjärtat var bra.Krya på dig och ta det lugnt.Kram.
Linn
17 oktober, 2012 at 23:29Åh så skönt! Härligt att läsa! Ta det nu lugnt bara, det är faktiskt himla trevligt att BARA shoppa i NY:) och ta några smårundor i central park! Var rädd om dig!
Nanna
18 oktober, 2012 at 07:10Jätteskönt att höra att det var bra med hjärtat! Din plan för vägen tillbaka låter vettig, det ska nog bli bra tillslut :-)
Anna (orka mera)
18 oktober, 2012 at 14:49Tack alla! Er omtanke under dessa dagar har varit fantastisk! Stort tack!