Jag tränar oftast ensam när jag springer och cyklar. Rent logistiskt är det enklast och så är det ju där med farten och intensiteten…man bestämmer själv. Ingen annan att anpassa sig efter.
När man är många är det lätt att hitta en som är jämnstark. Idag är vi bara två. En stark och så jag…
Å andra sidan är det ju oftast roligare med sällskap. Även om det ibland går för sakta och ibland blir alldeles för jobbigt. Idag blir det cykel med sällskap. Och sällskapet råkar vara både snabb och stark. Jag har erbjudit mig en plats på rulle. Jag kan se tungan hängande på framhjulet. Jag kommer att bli trött.
Lite nervös nu.
2 Kommentarer
föräldrafitness
25 augusti, 2012 kl 07:50Ser härligt ut att vara många tränande, händer mig sällan
Ingmarie
25 augusti, 2012 kl 21:55Och trött vill man (du och jag i alla fall) ju bli! :-)