När jag ändå var igång:
Förra året fick jag backa från halvmara till 10 km pga löparknä. Loppet blev ett antiklimax. Haltade i mål på en hyfsad tid och fick betala med 4 månaders löpvila.
I år vill jag ha revansch. Springa halvmaran, njuta av omgivningen och bada i havet efteråt.
Fast det där med bada skriver jag mest av bloggtekniska skäl. Alla som känner mig vet att det inte kommer att ske…
11 Comments
Ingmarie
2 augusti, 2012 at 22:32Jodå! Det är bara att bestämma sig! Havet är ljummet! Och där på Västra stranden är det dessutom så grunt att du får gå till Danmark för att ens få vatten upp till låren. :-)
Anna (orka mera)
3 augusti, 2012 at 14:57Förra gången badade jag EN gång. Det var i Halmstad. Efter en löprunda med bilnyckeln i bakfickan på tightsen. Kanske läge att starta en tradition. Fast utan bilnyckeln. Det är ju opraktiskt med två ofungerande nycklar…
Träningen och livet
2 augusti, 2012 at 22:42Jag slutade läsa efter ”bada i havet efteråt”, så nu förväntar jag mig full rapport och badbilder!
Anna (orka mera)
3 augusti, 2012 at 14:58Ska fundera på saken…. och ladda mentalt. Kanske kanske…
Daniel
3 augusti, 2012 at 07:58Ohhh! Ett av mina favoritlopp! Härligt att du får njuta av hela banan i år! :)
Anna (orka mera)
3 augusti, 2012 at 14:58Du springer inte i år?
Snorkkis
3 augusti, 2012 at 09:58Härligt! Verkar vara väldigt vackert lopp, så även om du flåsar och har 200 i puls borde det väl inte gå att missa allt det vackra.
Anna (orka mera)
3 augusti, 2012 at 15:00Ska försöka att titta på utsikten också även om jag av erfarenhet vet att jag mest stirrar på asfalten under lopp… Men den kanske också är fin :)
Nathalie
4 augusti, 2012 at 10:06Vad härligt det låter!
Jag undrar om du skulle vilja skriva ett inlägg om vilka symptom det finns på löparknä, var det ska göra ont för att vara just ett löparknä. Och dessutom vad man kan göra för att bli frisk från detta?
Jag kände för första gången igår efter min löpträning hur ont det gjorde i mitt ena knä och vad jag har förstått är löparknä vanligt när man springer mycket, men något jag är livrädd för att få eftersom jag älskar att springa och vill kunna fortsätta med det. Blir man någonsin frisk om man en gång fått det?
Tack för bra blogg!
Anna (orka mera)
5 augusti, 2012 at 22:05Löparknä känns som någon sticker med kniv på utsidan av knät. När det är riktigt illa känns det även i vila, när man sitter eller vrider sig i sängen. jag har skrivit två inlägg hur jag blev av med det:
http://blogg.piggelina.se/2010/06/konsten-att-bli-av-med-ett-lparkn/
http://blogg.piggelina.se/2012/01/konsten-att-bli-av-med-ett-lparkn-part-two/
För mig har det tagit ett halvår att bli av med, båda gångerna. Vet dock andra som fått det kroniskt,så det är viktigt att ta det på allvar och våga löpvila om det är det som krävs. Hoppas det inte är löparknä du känner!!
Sarah
5 augusti, 2012 at 20:48Funderar på att anmäla mig. Badet lockar dock inte.