Vi cyklade MTB häromdagen. Den utlovade 7-milarundan med 4 vändor upp över Söderåsen. Föga anade vi att det var något helt annat än en 14 procentig backe som skulle locka upp pulsen på rött…
Till vänster in i skogen ser vi två rådjur, Mamma Rådjur och Lilla barnet Rådjur. Mamma Rådjur blir rädd, tar fart, korsar vägen mitt framför oss och fortsätter in i skogen till höger. Lilla rådjuret är dock inte lika snabb i vändningarna utan korsar vägen först lite längre fram. Mamma Rådjur ser inte var lilla rådjuret blir av. Hon tror förmodligen vi har ont uppsåt och bestämmer sig för att springa efter oss.
Jag hör hur det rasslar bakom mig men vågar inte vända mig om. Allt mitt fokus är på underlaget som för tillfället är lite ojämnt och svårcyklat. Fredrik vänder sig om, sen hör jag honom ropa: GASA!!! Innan han försvinner i fjärran med fartränder efter sig.
Gasen i botten. Livrädd för både Mamma Rådjur och rullgruset under mina hjul.
Maxpuls.
7 Kommentarer
Västgötskan
27 juli, 2012 kl 11:37Råddjursmamman hade förmodligen slutat jaga er. Han ville bara se dig ge järnet!!! Hehe! ;-)
Richard J.
27 juli, 2012 kl 12:09Hahaha, klockrent! Ny träningstyp, rådjursintervaller! :)
Anna (orka mera)
28 juli, 2012 kl 08:01Jag älskar nya träningsformer. Men den här testar jag helst inte igen…
Johan
27 juli, 2012 kl 15:34Hahaha. Snällt att dra förbi dig och lämna dig närmast det framrusande rådjuret. :-)
Anna (orka mera)
28 juli, 2012 kl 08:00Eller hur! :)
Maria
27 juli, 2012 kl 18:04Rådjur är fullkomligt harmlösa. En rådjursget väger 20-25 kg och varken sparkas eller bits. Möjligvis att de skäller lite om de blir upprörda. Stanna och titta på de fina djuren nästa gång! Deet är MYCKET värre att hamna mellan sugga & kultingar, tror mig.
Anna (orka mera)
28 juli, 2012 kl 07:59Jag brukar inte vara rädd för rådjur, men någon gång ska vara den första! Suggan vill jag inte ens tänka på…