Häromveckan var familjen i Helsingborg.
Mitt på strandpromenaden finns ett utegym. Utegymmet skulle teoretiskt kunna vara den perfekta avslutningen på en löprunda längs havet. OM det inte vore för att utegymmet är belamrat av små människor, knappa metern långa.
Det går det bra att testa maskinerna för skojs skull, men aldrig jag skulle finna träningsro bland alla knattar och deras stirrande föräldrar. Till min stora tjej muttrar jag något om att barnen väl kan hålla sig till lekplatsen precis brevid? Och lämna plats åt de som ville träna…
Några timmar senare på en lekplats får jag äta upp min kommentar:
Min stora tjej muttrar något i stil med att föräldrarna kan väl hålla sig till gymmet och inte ta plats för barnen som vill gunga…
Sorry. Jag ska aldrig gnälla mer.
5 Kommentarer
Thomas
30 juli, 2012 kl 18:51Hihi.. Så kan det gå:)
annajohanna
30 juli, 2012 kl 20:31Utegym verkar vara inne nuförtiden! Det har dykt upp ett utegym i Åhus, i närheten av mitt smultronställe. Och i Bryssel där jag är ett par gånger om året har det också ploppat upp några utomhusgym. Jag har inte testat än – men det är kanske på tiden?!
Träningen och livet
30 juli, 2012 kl 20:47Där var jag också förra veckan. Mitt på dagen var det mycket folk där men få som tränade, men när jag sprang förbi på morgonen så var det bara ett fåtal vuxna som verkligen var där för att träna, så efter en morgonjogg passar det perfekt.
soffan
31 juli, 2012 kl 00:09Haha :D !
Malin
1 augusti, 2012 kl 09:18Poäng till din dotter ;-)
Tanken är väl god att ha gymet intill en lekplats så att barnen kan leka när föräldrarna tränar. Lekplatsen brer lätt ut sig om det inte är fullt på ”maskinerna”.
Om fler faktiskt tränade skulle barnen hålla sig till lekplatsen. :P