Jag är inte stor på jorden när det blåser hårt.
Team Flamingo - jag och mina enbenta cykelkompisar.
Dagens återhämtningsrunda på cykeln började med rak sjuhelsikes jäkla motvind. Kom ingen vart. Svor att aldrig cykla mer i hela mitt liv.
Rundan övergick sedan till helt galen sidvind. Kom förvisso lite mer framåt, men kastades med jämna mellanrum som en vante i sidled. Grymt obehagligt och förenligt med livsfara när bilar passerade nära intill. Vidhöll mitt löfte från tidigare… never again!
Avslutningsvis 10 km underbar medvind. Cykling när det är som bäst. Vill inte sluta. Vill fortsätta till Sverige tar slut.
Det är med vind som med förlossningar, man glömmer så lätt.
5 Kommentarer
Sara
29 april, 2012 kl 20:28Men vilken tur att Sydkustloppet inte var idag!
Jenny
29 april, 2012 kl 21:15Ha ha ha det där med vind är inte kul!
fitnessguru.se/energetica
30 april, 2012 kl 00:50Vilken otroligt härlig & färgglad bild, ni ser verkligen synkade ut:)
Em
30 april, 2012 kl 07:54Mm. Vi borde få vinddispens.
Anna (orka mera)
30 april, 2012 kl 14:00Sara – du får guldmedalj i positivt tänkande!
Jenny – nej, inte alls. Gillar inte att inte ha kontroll över mig själv. Flyger liksom bara omkring.
Fitnessguru – vi ropar alltid ETT TVÅ ETT TVÅ så vi håller takten :)
Em – jajemen!