Så var man i mål igen. Det går fortare och fortare för varje år. 3:38 och man undrar lite smått var det ska sluta. Nästa år är det kanske inte ens lönt att byta om…
Inga större fadäser i år. Mer än att kyrkosekreterare Cristina Grenholm smög sig in på storbilden och för några minuter lät oss trampa i blindo, utan draghjälp av de starka skidåkarna.
I övrigt flöt det på fint. Jag lovade att inte säga något, men det fanns en låt som fick alla att stråla. Den går så här:
De kommer aldrig att erkänna det. Men nu vet ni…
I målgång gled den verkliga kingen in, världens snyggaste kranskulla – med gorillaskor!
Förövrigt är kombinationen snö och sol extremt farlig för en norrlänning i exil. Det börjar liksom rycka i skidåkningstarmen! Jag kommer aldrig att säga det här offentligt men jag blev tamejtusan sugen på att köra på riktigt nästa år…
Om ett år vet vi om jag vågade!
7 Kommentarer
A
4 mars, 2012 kl 17:41Bara att börja nöta cykelbanan till lödde med rullskidor :)
Sara
4 mars, 2012 kl 18:44Starkt jobbat! Men ärligt – bananlåten? Jag är lite besviken ;)
Ingmarie
5 mars, 2012 kl 07:25Varför skulle du inte våga?
Helena
5 mars, 2012 kl 08:46Förstår dig precis! I år är jag gravid och fick vackert sitta hemma i soffan och titta på den underbara festen! Men nästa år, då jäklar är jag där igen! Och jag hoppas du är där med mig!=)
…förresten så kan jag mycket väl tänka mig att spinna loss till bananlåten…!…fast det kommer jag aaaldrig erkänna högt…;)
Jonna
5 mars, 2012 kl 21:57Heja Anna, bara att anmäla sig! Startplatserna brukar ju ta slut som smör i solsken… jag körde igår och de första timmarna kände jag aldrig mer men börjar redan ändra mig ;) Tror loppet passar en ultra-tjej som dig! Man är ju ute och nöter lääänge (som motionär tar det sällan 3.38 liksom…)
Anna (orka mera)
5 mars, 2012 kl 22:56A – nej aldrig i livet. Det är ju livsfarligt :) Det blir stakmaskin och gamla meriter…
Sara – dingelingelingeling :)
Ingmarie – för att jag är feg. Och för att det är kallt…
Helena – schhhh, säg inget. Bananen är vår hemlis :) Nu gjorde du mig förresten ännu mer sugen på vasaloppet…
Jonna – nej 13.38 blir väl närmare sanningen för mig…
Ingmarie
6 mars, 2012 kl 05:21Möjligtvis för kallt men feg, det är du inte!
Vill du så kan du, det är jag övertygad om. Du har klarat av mycket värre grejer än ett litet sketet Vasalopp! ;-)
It´s all in your head! :-)