Efter att ha friskförklarat mig från mitt löparknä i december hade jag som längst sprungit 16 km innan jag kom hit. Ökningen av träningsdosen denna vecka har överskridit all vettighet. Ändå känns kroppen fantastiskt bra förutom en liten blåsa under foten (min livs första!)
Hade varit frestande att pressa in en sista runda idag, det är ju liksom sista chansen i kortärmat på ett tag. Men jag drar bromsen, slutar på topp. Njuter av värmen och slappar.
För jag springer hellre i underställ nästa vecka än att inte springa alls. Ibland är jag så förnuftig att jag blir stolt över mig själv!
6 Kommentarer
A
16 mars, 2012 kl 19:48Sprang första rundan utan jacka i onsdags. Kanonväder. Men igår och förmodligen merparten av alla Åsa framöver får var den på igen. Men vad jag vill sägs med detta är att våren nalkas :)
mammaspring
16 mars, 2012 kl 21:19Efter långpass känner jag av mitt löparknä i ca. 3 dgr… sedan försvinner smärtan. Till nästa pass, alltså!
Hur lång paus i löpningen borde man ha för att knäet har tid att läka?
Sarah
16 mars, 2012 kl 21:25Du är klok Anna! Men här hemma behövs inget underställ!
Ingmarie
17 mars, 2012 kl 07:08Stolt ska du vara!
Träningen och livet
17 mars, 2012 kl 17:33Enda gångerna jag har fått blåsor i mina löparskor har varit just i Portugal på Training Camp.
Anna (orka mera)
18 mars, 2012 kl 21:31A – jag hoppas du har rätt. Idag hittade jag ingen vår dock…
Mammaspring – Jag hade provat att korta ner passen först och sett om du fortfarande får ont efter. När mitt blev som värst i aug (kunde inte gå) fick jag ha helt löpstopp i två månader. Sen började jag på 10x 1 minut…
Sarah – skönt!!!!
Ingmarie – det är jag :)
Träningen och livet – haha, galet ju :) Men det får det vara värt!