Jag ska som bekant cykla Cykelvasan i år. Jag är livrädd.
Idag testar jag nya cykelkläder från Craft på en platt femmilare. Utan rötter…
Jag är rädd för att ramla. Rädd för att cykla så sakta att jag välter innan jag fått loss skon. Jag är rädd för rötter och stenar.
Jag är INTE rädd för nio mil. Jag är inte rädd för en hård sadel. Jag är inte rädd för att inte orka.
Kanske tar jag för lätt på det?
Träffade en tjej på föreläsningen igår som cyklar moutainbike. Hon skulle cykla 4.5 mil och tyckte gott och väl det räckte. Jag fick känslan att hon nog tyckte jag tagit mig lite vatten över huvudet.
När det gäller min uthållighet tvivlar jag ALDRIG på mig själv. Jag vet att jag är en duracellkanin av rang. Jag vet att jag aldrig ger upp. Så länge jag inte ramlar och bryter något kommer jag ta mig i mål. Jag är envisare än synden. Kanske också lite korkad.
Nio mil. Det är ju faktiskt nästan ingenting.
11 Kommentarer
Annoula
27 mars, 2012 kl 14:27Jag tycker att du har en skön inställning :D
Marre
27 mars, 2012 kl 15:09Kittad i snygga, rosa kläder, vad kan då gå fel? :) Klart du fixar det, plättlätt!
anneliten
27 mars, 2012 kl 15:11Så SNYGG! Du kommer att synas bland rötterna om du ramlar, men det gör du INTE!
Linnea
27 mars, 2012 kl 18:23Supersnygg outfit :)
Du är grym som tagit dig Ann denna utmaning,
Jag är också av den envisa sorten men det är oftast positivt så jag tror på dig, du kommer klara det här som en dans.
You GO girl! :)
Helena
28 mars, 2012 kl 07:53Som inbiten (men för den skull absolut ingen stjärna) mtb-cyklist måste jag då bara lugna dig med att det är väldigt sällan man slår sig ordentligt när man ramlar! Skrapsår, ja, det får man. Och ja, det kan blöda lite. Men sällan något värre än så! (skrapsår är ju dessutom bara lite coolt…visar ju bara att du satsat lite!;))
Nu har jag ju tyvärr (!) inte själv kört cykelvasan, men har hört av dom som gjort det att en stor del går på lite större stigar och grusvägar, och där behöver du ju inte vara rädd för att ramla!
A
28 mars, 2012 kl 08:03Du ska också springa nyc marathon! Såå avis.
Åsa
28 mars, 2012 kl 15:26Sjukt snygg cykeloutfit! Klär dig riktigt bra.
Träningsglädje
28 mars, 2012 kl 15:37hahaha. fast usain bolt tycker förmodligen att det räcker med sina 100 meter också… ;)
Anna (orka mera)
28 mars, 2012 kl 16:03Annoula – ja varför oroa sig i onödan liksom? Eller så är jag bara oförstående och dum, som sagt…
Marre – ja kläderna är halva grejen. Och med rosa i skogen kommer varenda rot att bli lycklig och springa och gömma sig!
Anneliten – haha NÄR, inte OM… :)
Linnea – tack för ditt pepp!
Helena – känns skönt att höra! Lite skrapsår överlever jag.
A – mmm. Ska bli så häftigt! Fattar inte att det snart är dags!
Åsa – tack!
Träningsglädje – haha, det är sant. Han är allt lite klen:)
Jenny
29 mars, 2012 kl 07:48Hej! Du var ju på träningsläger, jag undrar om du vet något läget i Sverige? Tacksam för svar!
Jessica
29 mars, 2012 kl 13:10Du kan vara superlugn Anna, du kommer klara det HUR BRA SOM HELST! Som Helena skriver är det mest grusvägar etc. Tror inte du kommer trilla alls faktiskt!
KRAM