Det får bli ett inlägg till om mina fantastiska tjugominuters löpturer…
4×5 minuter som förvisso inte är mycket för världen men som är så himla underbara för mig.
Det finns INGEN träningsform som får mig att känna mig så frisk och så levande. Det finns ingen träningsform som ger mig finare rosor på kinderna eller större drag i smilbanden.
Efter dagens 20 minuter sa Garmin åt mig att sluta, och det gjorde jag. Tro inget annat. Jag lyder Garmin, jag lyder coachen.
Men när ingen såg, och när pirret i magen blev för överväldigande, tog jag sats och skuttade sidohopp de sista tvåhundra meterna hem.
Som ett barn. Lycklig.
0
7 Kommentarer
Miranda
17 november, 2011 kl 14:10Jippppppiiii!!!!!
Johan
17 november, 2011 kl 14:55Visst är det en skön känsla :-)
Lotta
17 november, 2011 kl 14:57Härligt!!!
Ulrika
17 november, 2011 kl 17:56Jag förstår din känsla, det känns nästan overkligt samtidigt som det är så verkligt. Grattis!
Sofy
17 november, 2011 kl 18:44Jippiejay, nu spritter det också i mina ben, men de får vänta med hoppsasteg dessvärre. Jag återhämtar mig efter helgens förlossningsdramatik. Kram!
mammaspring
17 november, 2011 kl 21:42bästa känslan som finns!!!
Ingmarie
18 november, 2011 kl 22:40Kommer ihåg att både du och din man sa att du inte är en löpare i somras men jag sa att ni hade fel. Och det står jag fast vid. Du ÄR en löpare!!! :-)