Första gången jag testade yoga var när Anna Lindh introducerade styrkeyoga på Gerdahallens schema. Jag minns hur jag stod i hunden, med axlar som spaghetti och hälar som inte ens med våld kunde komma mer än halvvägs ner i golvet. Det skakade och gjorde ont. Det var liksom bara oskönt. Dessutom segt och utan fart. Det här var på den tiden jag fortfarande levde och andades aerobic. Det skulle vara fartfyllt, klämkäckt och svettigt. Yoga var inget för mig.
När jag fick mitt förra löparknä 2009 tipsade samma Anna om att yoga hjälpt många löpare, och jag bestämde mig för att ge det en chans till. Ett par år äldre och ett ett uns mindre aerobic i själen. Det gjorde inte lika ont nu. Det var inte fullt lika obekvämt, men likväl ganska tråkigt. Jag gick lite då och då, fick upp känslan för det litegrann, men det blev för sporadiskt för att ge något resultat. Och så fort löparknät gick över, försvann yogan från dagordningen.
Den 26 september i år bestämde jag mig. Jag skulle verkligen ge det en chans. Ytterligare några år äldre och med lite annan syn på träning. Jag skulle göra det och jag skulle göra det ordentligt. Varje dag.
Jag märkte rätt fort att resultaten kom. Jag blev mjukare i kroppen, jag fick lättare att koppla bort tankarna och jag slutade att titta på klockan. Det tog inte heller lång tid innan jag började längta efter nästa yogapass.
För att kunna avsätta yoga-tid varje dag avverkas majoriteten av passen hemma framför teven, innan både tuppen och familjen vaknat. Jag har provat alla möjliga sorter med fastat för Josephine Selanders Våga Yoga som jag tycker är lugn och behaglig klockan 6 på morgonen. För kvällsyogan funkar hennes dynamiska yoga bra, som är lite tuffare. Har även köpt en månads yoga på Yogatoday.com där man kan hitta yoga för löpare och cyklister, yoga för att bli av med rädslor och boosta matsmältningen. Kort och gott yoga för allt och alla. Tycker dock kvaliteten är lite växlande och jag brukar alltid bli glad när jag kommer tillbaka till Josephine. Ännu lite gladare blir jag när jag får träna för Anna i Lund eller Lisa på hemmagymmet. Det blir en annan stämning när man inte är i sitt eget vardagsrum, med sin egen vardag pockandes på uppmärksamhet.
Jag har nu yogat 64 dagar i rad. Och det häftiga är att jag nästan varje gång får en ny aha-upplevelse. Det kan vara en liten vinkel i någon led som gör att allt känns så mycket bättre. Och den hund som förut var både obekväm och oskön är nu bland det bästa som finns.
Det har faktiskt gått så långt att jag ser yoga i min framtidsvision. Jag ska yoga i tio år, jag ska bli så där smidig som alla yogisar är. Sen ska jag bli instruktör. Och öppna yogastudio i Thailand. Fast det där sista måste jag nog övertala familjen om först…
21 Kommentarer
Josefin
28 november, 2011 kl 16:26Jag testade yoga för första gången i förra veckan. och jag fnissade lite nu när jag läste om din första hund. Precis så kände jag mig där jag stod och förstod omöjligt hur man ska kunna få ner hälarna i marken. Men det gäller väl att ge det fler chanser då helt enkelt ;)
mary
28 november, 2011 kl 16:47Nu längtar jag efter när denna stund kommer till mig också. För tillfället är det ju som du vet; onda axlar och stelt som ståltråd… Fast jag har bara yogat två ggr.
Andréa
28 november, 2011 kl 17:24Fint!
jag var också en sån som trodde att yoga är bara mesigt och inget för mig. Första gången jag testade insåg jag att det var precis tvärt om och blev fast! Någon gång ska jag också bli yogainstruktör. Bb är en bra början, inte riktigt yoga men ändå lite.
Sara
28 november, 2011 kl 22:37Vi kan öppna yogastudio tillsammans! Och omvända motsträviga löpare, cyklister och aerobicshoppor och visa hur underbar yogavärlden faktiskt är. Vi har ju båda varit i den sitsen så vi vet vad vi pratar om ;)
Lotta
28 november, 2011 kl 23:25<3 yoga, mer och mer! fast jag är långt ifrån att kunna göra det varje dag. men jag älskar när jag väl får chansen och kommer göra det mer och mer, med tiden. yogainstruktör ska jag nog oxå bli, så småningom. Min underbara yogainstruktör som jag tyvärr så sällan hinner träna för håller på att utbilda sig till att bli yogainstruktörslärare, och sen..! ;)
Lotta
28 november, 2011 kl 23:26Ps. Och Anna är är ju så bra! :)
anneliten
28 november, 2011 kl 23:50Hur länge yogar du per gång? Varje dag låter så mycket. men jag vill också bli smidig… En dag i veckan kör jag. Gillar det verkligen. Men att hinna varje dag!
Anna (orka mera)
29 november, 2011 kl 09:06Josefin – det kommer! Sen varierar det otroligt från dag till dag och från morgon till kväll. Vissa dagar går det inte i början, men efter ett tag sitter de i golvet!
Mary – kämpa på. Det kommer! Fast för mig krävdes det en otrolig envishet och regelbundenhet!
Andréa – du är en god bit på väg! Visst är det härligt!
Sara – låter som en plan! Men först ska du få lära mig lite mer. Du är ju liksom proffs :) Vi måste boka den där yogadejten snart :)
Lotta – Var tränar du yoga?
Anneliten – när det blir på morgonen blir det bara 30 minuter. Men ett par gånger i veckan försöker jag gå på pass och då blir det 60-70 min. Det är sömnen som ryker…
Jonna
29 november, 2011 kl 09:16WOW! Jag är så imponerad. Jag vill också. Men hittills har jag ALDRIG yogat. Det finns inte ens yogapass på mitt gym. Men det går ju ändå, det bevisar ju du!
Anna
29 november, 2011 kl 11:23Men å jag blir rörd in i hjärtat när jag läser ditt inlägg… ryser! Tack ödmjukast för de fina orden! Kankse är det nu dags för dig att följa med mig på en av mina Yoga Retreats. I april 2012 har jag redan fullbokadt med första helgen i maj, i Falkenberg. Vad säger du? Vi ses kanske på onsdag på mattan? Varm kram
Lotta
29 november, 2011 kl 11:30Dels på mitt gym http://www.ouif.se/ och så ibland, för samma instruktör http://www.yogaanddance.n.nu/ i Askersund. Annars bara hemma helt på egen hand (inte ens dvd) eller i väg på nåt konvent förstås. Tränade för Anna och Carina på vår träningsresa med NNU till Turkiet i våras.
Anna (orka mera)
29 november, 2011 kl 17:49Jonna – allt går! Det gäller bara att hitta viljan och motivationen. Hoppas du får möjligheten att testa!
Anna – Jag var så nära att hoppa på denna gång, men velade någon dag för länge… När släpps platserna till falkenberg? Hoppas kunna komma i morgon, det beror på logistiken är hemma som inte är helt klar :)
Lotta- aaah Turkiet, så härligt!!!
Ingmarie
29 november, 2011 kl 22:37Känner igen mig själv nästan till 100% i din berättelse! Provade i många, många år men fastnade liksom aldrig. Tills i vintras…ag har dock inte kört efter tv;n utan började efter ”specialskrivet” program till mig. :-) Har yogat varje dag sen den där första yogamorgonen med Jona på Playitastranden i februari.Nu är det lika naturligt som att borsta tänderna och jag håller t.o.m på att utbilda mig till lärare! Tänk som det kan bli!:-) Tror inte familjen är så svårövertalad till att följa med till Thailand. :-)
Ingmarie
29 november, 2011 kl 22:37Känner igen mig själv nästan till 100% i din berättelse! Provade i många, många år men fastnade liksom aldrig. Tills i vintras…Jag har dock inte kört efter tv;n utan började efter ”specialskrivet” program till mig. :-) Har yogat varje dag sen den där första yogamorgonen med Jona på Playitastranden i februari.Nu är det lika naturligt som att borsta tänderna och jag håller t.o.m på att utbilda mig till lärare! Tänk som det kan bli!:-) Tror inte familjen är så svårövertalad till att följa med till Thailand. :-)
Anna (orka mera)
29 november, 2011 kl 23:03Ingmarie – så lyxigt med specialskrivet program. När vi ses nästa gång kan du få öva dina lärarkunskaper på mig :)
Sara
30 november, 2011 kl 21:41Det måste vi! hur ser december ut för dig? Fullt upp med julstök? Annars får vi yoga in det nya året :)
Anna (orka mera)
30 november, 2011 kl 23:43Sara – december kan nog funka, det beror lite på dag och tid. Hur ser det ut för dig?
Ingmarie
1 december, 2011 kl 10:40Gärna! Och du på mig! Sen ska vi Powerplata. :-) Kommer ner helgen v. 6!
Anna (orka mera)
6 december, 2011 kl 15:12Ingmarie – låter som en plan!!! Längtar!
helena - a global traveller fast i vardagen
13 december, 2011 kl 17:29Provade yoga för andra gàngen i dag, första var i lördags – och bàda gàngerna tänkte jag pà det här inlägget. När jag läste det första gàngen fattade jag inte hur du kunde bli sà glad över att fà ner hälarna i golvet… Nu fattar jag precis!
Känns som nästan alla andra har hälarna bestämt isatta och där stàr jag med dem en halvmeter upp i luften. Typ. Och skakiga, stela armar. Speciellt idag. Vet inte om det var träningsvärk fràn lördagens 90min pass som spökade eller 60-minuters spingturen i söndags, men oj vad trötta mina muskler kändes.
Väldigt skönt dock. önskar bara att det inte vore sà dyrt.
Anna (orka mera)
13 december, 2011 kl 23:07Helena – känner igen mig! Men det blir ganska snabbt lättare och armarna slutar skaka. Så ge inte upp!