Aktuellt

Jag är en struts

image

Jag har grävt ner mitt huvud i sanden. Blundat för sanningen och låtsats att Prinsens minne och Lidingöloppet var evigheter bort. Att allt skulle bli bra. Jag skulle stå på startlinjen med självförtroendet på topp, med pigga friska ben. Jag skulle mosa mig fram i terrängen och ta mig an varje backe med förväntan i kroppen. Jag skulle utmana mina vänner i Halmstad  och slå Fredrik med 34 sekunder på Lidingöloppet.

Så kom tävlings-pm från Halmstad. Mailet börjar så här:

“Nu är det inte lång tid kvar till start på årets Prinsens minne…”

Informationen slog ner som en BOMB. Tog ner mig på jorden. Tvingade upp mitt huvud ur sanden.

21 km är omöjligt för mitt knä. Frågan är om man kan “byta ner sig” till 10 km. Det hade kunnat funka.

Jag ska undersöka saken. Sen tar jag mitt huvud och borrar ner det i sanden igen. Det är så mycket trevligare när Lidingöloppet är evigheter bort.

11 Kommentarer

  • Svara
    LL
    11 augusti, 2011 kl 07:37

    Jag känner lite igen det där. Det man inte vet mår man ju inte dåligt av. Och jag försöker också att förtränga tävlingar jag anmält mig till så länge det går..

  • Svara
    Ulrika
    11 augusti, 2011 kl 08:27

    Jag hittade din blogg när jag sökte info på nätet om löparknä. jag lider med dig och har samma tråkiga onödiga problem som du. Mitt löparknä kom bara några dagar efter att jag anmält mig till Lidingöloppet så när den förbeställda t-shirten kom i brevlådan ville jag nästan gråta. Nu bär jag den vid träning som påminnelse om att det kommer ytterligare ett år när jag SKA springa Lidingöloppet. Mitt närmsta mål är Ålands ½ marathon men framförallt Rom marathon i mars 2012. Vi får kämpa på med denna onödiga skada, du och jag! Heja!

  • Svara
    Jenny
    11 augusti, 2011 kl 09:53

    Ont i knät igen? Har inte följt med verkar det som….trist! Hoppas du blir bra snabbt!

  • Svara
    Malin L
    11 augusti, 2011 kl 10:00

    Du får ju inte missa det här… Ställ upp i ett av de andra prins-loppen, meja ner ungarna och gläns på förstaplatsen i ”upploppet” tror det är 300 meter!

  • Svara
    soffan
    11 augusti, 2011 kl 11:04

    Jag håller med Malin L, vinna är allt som räknas :D . Själv kör jag strutsvarianten gällande Lidingö, funkar so far :P .

  • Svara
    Ingmarie
    11 augusti, 2011 kl 14:34

    Knepigt… Att kuta 10km är inte att ”byta ner” sig men frågan är om knät gillar kuta tävlingsfort…? Vad säger naprapaten? Vad säger din magkänsla? Vad säger ”knäkänslan”?

  • Svara
    Anna (orka mera)
    11 augusti, 2011 kl 14:51

    LL – Ja ibland blir man lyckligare av att inte veta… jag fortsätter strutsa lite till!

    Ulrika – välkommen hit! Men så tråkigt att höra om ditt knä! Vi får fightas tillsammans så blir nästa år vårat år!

    Jenny – jajamen. Fast det andra som omväxling! Har bråkat i två månader nu så jag börjar tröttna. Kan springa 4 km innan det kommer. Men fyra km är ju inte lönt att byta om för. jag vill springa låååångt!

  • Svara
    Anna (orka mera)
    11 augusti, 2011 kl 14:55

    Malin L – haha, du är rolig! Det skulle se bra kul ut va! Jag kanske ska satsa på det. Allt för att få använda den privata bajamajan i starten :)

    Soffan – då strutsar vi tillsammans! Och hoppas ingen kommer och rycker upp våra huvuden ur sanden!

    Ingmarie – tänkte inte springa tävlingsfort utan bara ta mig runt, njuta av naturen, folket och halmstad! Kanske till och med ta med kameran :) Magkänslan säger att det funkar men att det kommer att kännas lite mot slutet. Att jag kommer att ha ont 2 dagar och att jag sen är tillbaka där jag är nu. TYp så :)

  • Svara
    Sara
    11 augusti, 2011 kl 22:41

    Kan/får du springa snabbt korta sträckor? Du kanske kan intervalla dig igenom ett lopp, som jag gjorde på Sydkustloppet. Om du kan mota bort tävlingsdjävulen så var det faktiskt riktigt roligt att susa förbi löpare, börja gå och sen susa förbi en liten stund senare igen :)

  • Svara
    Carina
    11 augusti, 2011 kl 23:05

    Hoppas att det funkar att vara med på 10:an i alla fall. Det ÄR ju så himla roligt att vara med!! Jag håller tummarna!

  • Svara
    Anna (orka mera)
    12 augusti, 2011 kl 14:06

    Sara – tror inte det håller i 21 km tyvärr. När jag sprang intervaller sist var det nämligen under promenadvilorna jag fick mest ont.. Fast det låter onekligen kul!

    Carina – ja, det funkar nog för mig, får bara hoppas att det funkar för arrangörerna också!

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.