Idag är det körs Kalmar Triathlon: 3860 m simning, 180 km cykling och 42 km löpning. Det coolaste av det coola liksom.
Jag har alltid lockats av Triathlon-tanken. Det måste vara värsta bästa mixen av roliga grejer att träna. Variation och uthållighet i ett. Och i den långa varianten, en extrem utmaning.
Det finns egentligen bara en hake. Simningen. Jag kan inte simma. Bara tant-sim. Och till och med i klassen tant-sim är jag världs-sämst. Blir omsimmad av tanterna själva.
Jag gjorde en gång ett försök att lära mig crawla men det var hopplöst med andningen. Armtag och bentag funkade hyfsat, men andingen…HALLÅ!?!?!
Jag fick så många kallsupar att bassängen nästan tömdes. Jag fick lägga ner projektet innan det knappt ens börjat.
Och det är nog tur. För annars hade jag säkerligen velat göra en järnman en dag. Och det hade ju varit jättejobbigt…
Och fantastiskt roligt. Man kanske skulle ge sig själv en crawl-kurs?
I mål efter Skanör Triathlon 2005. Här behövde man bara simma 400 m så det överlevde jag.
Tillsvidare får jag heja på alla grymma människor som tar sig an uppgiften idag. Ni rockar!
Men en vacker dag så…
16 Kommentarer
josefin
6 augusti, 2011 kl 09:56haha, gud vad jag känner igen mig i det där med simning! Jag kan mycket väl tänka mig att gå å plaska i en bassäng och utföra något som liknar simning. Men snabbt går det banne mig inte!
Cath
6 augusti, 2011 kl 10:11Hehe, det där kan jag också skriva under på… Men jag tog mig ändå igenom Vansbro! Blev förvisso både omsimmad och översimmad och andades så mycket vatten att jag hostade i flera dagar efteråt. Men ändå kittlar Ironman-tanken…
Åsa
6 augusti, 2011 kl 10:15Det är samma för min del. Jag är bra på bröstsim men med frisim är det värre. Och visst vill man ha en chans att ta några placeringar i simningen om man (jag) ska delta. Jag blir också väldigt sugen på Triathlon nu när min man tränar inför det. Skillnaden är dock bara att han har tävlingsimmat. En kurs är nog inte så dumt.
soffan
6 augusti, 2011 kl 10:53Samma här, tantsim i snigelfart it is. Fast å andra sidan kan jag ju varken cykla eller springa heller :P .
Sofie RW
6 augusti, 2011 kl 11:12No doubt du skulle fixa det. Och du verkar ju i alla fall gilla att simmam – då är du ju halvvägs!
Sophia
6 augusti, 2011 kl 14:50Ja, visst är det bättre med crawl på den långa distansen, men Kalmar har även ett minitri Elit och motionär, 375m sim (tror jag men elit 750m) 2mil cykel och 5 km jogg, en perfekt träningsdag :D Mycket trevligt, en riktig folkfest!
Västgötskan
6 augusti, 2011 kl 14:59Bara 400 meter?
Det är inte samma sträcka för alla triathlon?
Sofia
6 augusti, 2011 kl 16:19tantsimning it is…. Jag försökte lära mig crawl i grekland i somras, men det gick bara med cyklop och snorkel…. och då lyckades jag även få med mig snorkeln ner i vattnet med ena armen.
Hittade en crawlkurs på ett badhus nära mig, men jag tyckte att 2000 för 7 eller 10 gånger var för mycket för min plånbok just då….
Sophia
6 augusti, 2011 kl 17:23Det är visst bara 300m simning i mini tri, till och med :) medan eliten simmar 750m i sprinten…..
Ingmarie
6 augusti, 2011 kl 22:13Ja gör det! Jag har gett mig själv en. Börjar snart. :-)
Obbola-Emma
6 augusti, 2011 kl 22:14Brorsan lärde sig crawla inför En svensk klassiker (vansbrosimmet alltså). Han var rätt kass t o m på att simma bröstsim innan, men gick en kurs och blev bra på crawl. Så det går om man vill!
Am
7 augusti, 2011 kl 14:08Vi verkar vara många tantsimmerskor :) Skönt att inte vara ensam iaf. Jag har badat en gång i sommar o då simmade jag 1500 meter, det tog 40 minuter och då domnade min karpaltunnel-hand flera gånger. Skräp. o så hade jag ont i nacken i flera dagar för jag vill vara så högt över vattenytan med huvudet . haha
Annelie
8 augusti, 2011 kl 12:51För mig skulle simningen vara den bästa grenen om jag körde ett triatlon. Springa är jag däremot helt urusel på. Jag har dock gått crawl-kurs och bortsett från att det var fantastiskt roligt lärde jag mig massor. En kompis till mig gick två terminer innan hon fick in tekniken med andningen så även om det är svårt går det om man inte ger upp!
Kör hårt. :-)
Anna (orka mera)
8 augusti, 2011 kl 22:56Josefin – nej visst är det hopplöst! Man kanske skulle operera in en propeller någonstans ???
Cath – ja visst är det frestande? Utmaningarnas utmaning liksom.
Åsa – så orättvist med alla som kan simma redan. Varför lärde ingen mig det?? En kurs är nog nödvändigt ja.
Soffan – haha. Då är det kanske dig man ska tävla mot för att slippa komma sist :)
Sofie RW – nej jag gillar inte att simma alls. Tycker det är jättetrist och dessutom är jag livrädd för att drunkna :) Så förutsättningarna är lite dåliga på något vis…
Sophia – ja man kanske skulle börja där. Lite mer lagom! Och så får man se om man drunknar eller om man ska satsa vidare:)
Västgötskan – nej, det finns olika långa distanser. Alla triathlon är inte lika hardcore :)
Sofia – ja det svider ju lite. Fast för min del är det nog ett måste om jag ska få till det. Coach F lyckades inte lära mig trots att han är gammal simmare.
Ingmarie – vad roligt! Sen kan du berätta för mig om det är teoretiskt möjligt att lära sig trots att man är mer än 12 år gammal.
Emma – Då finns det hopp! Nu känns det bättre!
Am – ja simning är ingen höjdare. Så är det bara. Får man ha badring???
Annelie – känns bra att höra att det finns hopp och ljusning. Jag ska nog se om det finns någon kurs att anmäla mig till. Problemet är att det är så kallt att bada…
Carolin
13 augusti, 2011 kl 12:59Jag kände precis likadant innan, var urusel på att simma och kunde endast simma bröstsim! Gav mig själv två privatlektioner på Eriksdalsbadet i Stockholm med 1,5 månads mellanrum då jag var där och hälsade på vänner o familj. 500 kr för en timme, och efter två lektioner kunde jag tillräckligt mycket för att kunna fortsätta själv! Håller fortfarande på att lära mig, men grejar nu andningen (som var mitt stora problem) och tekniken blir bättre för varje gång! Satsar på tjejvansbro nästa sommar :)
Ge inte upp, jag trodde också det var omöjligt men nu är det bara kul!
Anna (orka mera)
15 augusti, 2011 kl 15:35Carolin – ahhh, vad skönt att höra att det finns hopp! Då kanske man skulle ta tag i det där!