Idag var det dags för vår nya tradition – Kävlinge Ultra 50 k.
Trots att det skrek i hela mitt löparhjärta valde jag tillslut att cykla. Det värkte i hela kroppen att se alla förväntansfulla löpare och jag ska erkänna att jag var riktigt avundsjuk.
Cykla kan vara trevligt, men för mig blir det aldrig riktigt samma sak.
Som tur var fick jag sällskap på cykeln av bästa Genarps-Katarina vilket gjorde resan mycket trevligare!
Första 68 km blev en regnig och backig historia. Den som säger att Skåne är platt ljuger. Vi avhandlade det mesta mellan himmel och jord innan vi mötte upp med löparna i Dösjebro för kalasgod pannkaka! Ett tack till bästa Ann för att du alltid ställer upp på våra galenskaper!
Löparna hade här avverkat sina första 24 kilometrar och siktade nu vidare mot kanelbullefrossa vid 38k. Naturligtvis hade vi cyklister samma mål i sikte men vår väg blev lite längre. Kände mig seg i benen direkt efter pannkakorna men efter ett tag släppte det och dieseln gick in. Helt plötsligt kändes allt så himla lätt och de 44 kilometrarna till kanelbullarna bara försvann. Vid kanelbullestoppet kände jag mig fortfarande helt oberörd. Löparna verkade också vid god vigör. Ljuvliga kanelbullar, goda småkakor och hemmagjord saft. Tack familjen Jordy! När ni öppnar café ska jag bli er stammis!
Efter kanelbullarna var det bara spurten kvar. Medvind och nerförslut. Dessutom riktigt härligt varmt. Cykling när det är som bäst. Känslan i kroppen var riktig skön och jag hade utan problem kunnat fortsätta länge till.
Löparna fick det dock värre i den plötsliga värmen och det ska visst blivit riktigt tufft sista milen. Trots det kom alla lyckliga i mål.
Årets Ultra avslutades med grillad korv och grillade hamburgare signerad Coach F. Tack tack grillmeister (och dansbandsdepåchef) för en fin insats!
När jag springer har jag aldrig aptit direkt efter. Brukar inte vara sugen på något annat än mjölk. Efter dagens cykling var dock aptiten på topp! Hamburgaren satt som en smäck!
147 kilometer. Trevligt sällskap. En underbar dag. Trots det kan jag inte låta bli att längta lite till nästa år. För jag vill ju också vara med och leka, på riktigt…
9 Kommentarer
Andréa
2 juli, 2011 kl 19:20Vilken fin tradition! Och i den fruktansvärda värmen vi har i sthlm hade jag nog hellre cyklat än sprungit :) fast jag förstår att du blev avis ändå, spring är ändå spring liksom..
anneliten
2 juli, 2011 kl 20:08Alternativt är inte så tokigt!
Ingmarie
2 juli, 2011 kl 21:43Tycker du lyckades leka riktigt bra även om det blev utan löparkläder. :-)
Och grattis lite i efterskott till bröllopsdagen!
soffan
2 juli, 2011 kl 22:26Jag skulle gärna vara med på fikastoppen om jag slapp springa eller cykla. Går det att arrangera möjligen ;) ?
Junitjej
3 juli, 2011 kl 08:53Det måste ha smakat kanongott med grillat efter en sådan prestation!
Anna (orka mera)
3 juli, 2011 kl 16:07Andréa – kunde inte sagt det bättre. Spring är ändå spring liksom!
Anneliten – nej helt okej. Men ändå inte same same.
Ingmarie – Tack tack!
Soffan – såklart. Ultra med bil är också en ultra… Fast du får köra långa rundor för att komma i lagom tid till stoppen :)
Junitjej -jajemen, det var fina grejer!
Carina
3 juli, 2011 kl 23:25Vilket härligt gäng ni ser ut att vara därnere i Kävlinge!! Ska jag någon gång flytta utanför Stockholm så får det nog bli Kävlinge!!
Ska ni köra ultraintervallerna därnere nu i juli?
Anna (orka mera)
4 juli, 2011 kl 10:38Carina – Kävlinge rockar! Vi har faktiskt nästan hur kul som helst i denna lilla byhåla. Och nu har vi väl snart inflyttning både från Genarp och Stockholm så befolkningen kommer ju öka lavinartat :) Vi kommer köra intervallerna till hösten och hoppas att det blir fler som kör då! En gång om året känns lagom för ett sånt stort arrangemang. Ha det bäst!
katja
13 juli, 2011 kl 22:11Kära hurtiga vänner.
Har tagit mig till höghöjdsträningsläger i Bygdsiljum, Västerbotten. Köpt nya skor (Saucony Ride). Inga ursäkter. Här ska det satsas fullt inför ultraintervallerna. Och nästa år är jag med på Kävlinge 50 k.
Dock ska det först ätas lite chips. Drickas vin. Solas. Liggas på bryggan… Men i höst, då ska jag slå mig själv med häpnad (?). Kävlinge är bra, men Umeå (och Norrland) är bäst! Lyllelylle oss som får ha båda.