Torekov

Sliten, utvilad och glupsk. Så kan man sammanfatta äventyret i Torekov.

Startade dagen med 26 km löpning längs Skåneleden från Båstad till Torekov. Första 1,5 km gick käpprätt uppför, en chockstart som satte sina spår i mina vader. Leden fortsatte sedan mestadels på asfalt genom härliga lövskogar. Lite böljande väg men hela tiden mer upp än ner. Fick kämpa mot suget att trycka på – det var ju upplevelselöpning det skulle vara. Dock har jag svårt att hålla emot på asfalt, då vill jag låta benen pinna.

Efter 8-9 km tog kohagarna vid och löpningen blev mer naturnära. Med det fick jag också lättare att koppla bort tankar på kilometertider och bara njuta.

Fortfarande hyfsat lättsprunget på gräset. Men hela tiden med en viss rädsla för att stöta på kor…

Efter 15 km nådde jag havet och en helt fantastisk utsikt. Till en början ganska snarlikt Sydkustloppet som jag sprang för två veckor sedan. Efterhand blev det mer stenar och vissa kilometrar var jag tvungen att promenera.

Jag klarade mig 23 km utan kor. Sen stod dom där. Mitt på stigen. Tog en lång omväg för att undvika konfrontation. Trött i benen nu. Vaderna slitna. Hungrig. Sista biten upp mot hotellet består av en lång backe. Kämpar mig upp med små trötta steg. Värmen har gjort sitt, jag är törstig, sliten och trött. På ett underbart sätt.

Resten av dagen bestod mest av mat…

Lunch på uteplatsen.

Mellanmål någonstans mellan Torekov och Båstad. Fast fåglarna åt upp ena kakan när vi tog kissepaus…

Förfest på rummet…

Gott bröd. Sen förrätt. Spickeskinka med primörer.

 

Gös

Körsbär på burk. Burken var godare än själva körsbären… Choklad, vaniljskum och maräng.

Och här kan man tro att vi var mätta. Men det var vi inte riktigt. Så vi knaprade vidare på nötterna när vi kom upp på rummet. Man blir hungrig av att träna…