Underbara Viveca gjorde mig sällskap till Helsingborg så jag slapp tillbringa dagen i ensamhet.
I vanlig ordning sen till starten, det är mycket som ska hinnas med den sista halvtimmen. Lämna in kläder, värma upp, försäkerhetsskull-kissa. Och knyta skorna. Med dagisknut och dubbelknut. Inbrottssäkert, och tveksamt om jag någonsin skulle kunna få av mig skorna igen.
Pga min sena ankomst till startfållan missade jag lite viktig information. Typ att tiden inte togs när startpistolen gick utan ett par hundra meter längre fram. Så jag satte iväg i ett fasligt tempo, lite undrande över varför folk tog det så lugnt. Det kändes som värsta vårruset.
Men även efter den riktiga starten kändes det som ett fikalopp. Folk sprang och snackade och ingen verkade ha bråttom alls. Jag sicksackade mig fram och hörde någon i publiken säga:
-Hon såg fokuserad ut. Och med pulsklocka och allt…
Som om jag var den enda i världen med pulsklocka. Var hade jag hamnat? Hade jag tagit fel lopp?
Efter ett tag hann jag ifatt folk med lite mer fart under galoscherna och det började kännas “på riktigt”. Då kom uppförsbacken ALLAN. Den tog aldrig slut. Fast jag tyckte ändå jag pinnade på i rätt bra fart, kände mig stark.
Hittade en bra kille att lägga mig bakom. Sög fast blicken i hans orange sulor och gled med. Förmodligen stressade jag honom lite med min höga andhämtning. För plötsligt orkade han inte mer. Han klev till sidan och sa till mig:
– Du är stark!
Var jag inte stark så blev jag det. Den kommentaren satte fräs i benen och jag kände mig som en evighetsmaskin. Tuggade meter efter meter och plötsligt var jag inne på sista kilometern. Då leddes vi in på en cykelbana, smalt och tråkigt och inte alls läge för fartökning. Det blev en sicksack-historia ända till nittiograderssvängen upp mot mål. Plötsligt ser jag målgången, typ 30 meter framför. Ingen spurtsträcka alltså och jag som för en gångs skull hade så mycket spring i mina ben. Typiskt.
På min klocka sprang jag 4:15-fart i 10,3 km (inklusive extrasnutten innan startlinjen). Den officiella tiden blev dock bara 43:13.
Med tanke på backarna och den fantastiska känslan i kroppen är jag jättenöjd med dagens insats. Dock grämer det mig lite att tjejerna på åttonde och niondeplats sprang på 43:12…
17 Kommentarer
Ingmarie
14 maj, 2011 kl 21:14GRATTIS och bra jobbat! Jag har kutat det där loppet x antal gånger så jag vet vilken backe du menar. Men det går ju tack och lov nerför med. :-)
Andrea
14 maj, 2011 kl 21:57Grymt! Grattis!!
Gert
14 maj, 2011 kl 23:12Grattis.Bra gjort.
anneliten
14 maj, 2011 kl 23:26¨Bra jobbat! Stod du i fel startgrupp nu igen? Som på sydkustloppet…
Pernilla
14 maj, 2011 kl 23:58Läser din blogg och den är super ;)
Ännu en gång har du placerat dig bra!! Grattis!
// Pernilla i Tomelilla
Anna (orka mera)
15 maj, 2011 kl 00:41Ingmarie-ja det var skönare åt det hållet!
Andrea och Gert – tack tack!
Anneliten – nej jag stod rätt. Men vad startgrupperna baserades på vet jag inte. Det hade i alla fall ingenting med löpförmåga att göra.
Pernilla – Tack tack. Och vad roligt att du gillar bloggen!
Sara
15 maj, 2011 kl 10:03Bra sprungit igår! Det är ju alltid lite svårt första att lägga upp ett lopp första gången man springer en bana, man vet ju tex inte vilka ALLAN-backar som väntar. Fast sista biten var annorlunda i år eftersom de bygger på den gå-gata där ”spurtsträckan” vanligtvis är.
Johan
15 maj, 2011 kl 11:49Bra jobbat! Jag tror startgrupperna är slumpade, för att sprida ut grupperna. Själv väntar jag på min rätta officiella tid, just nu har jag samma netto och bruttotid, men startade med eliten gjorde jag ju inte. :-)
Kim
15 maj, 2011 kl 12:02Grattis till ett bra lopp! Jag såg faktiskt dig igår, men tyckte att det kändes lite stalkeraktigt att kila fram och säga hej. I vilket fall så gick det klart över förväntan för min del. ”Under 50” blev till slut 47:26 och pb med två minuter.
Linn
15 maj, 2011 kl 12:51Fint lopp än en gång! Härligt att du är på topp! Kram
Västgötskan
15 maj, 2011 kl 13:53Nu är jag ingen löpar-expert, men är inte 4,15-tempo RIKTIGT bra?! :-O
Ann
15 maj, 2011 kl 15:52Grymt bra!! Snacka om toppform och vilken självförtroendeboost att ha så mycket kvar att ge!!
Jenny
15 maj, 2011 kl 19:44Grattis! Riktigt bra gjort!
Jenny
15 maj, 2011 kl 19:44Grattis! Så bra! Grymt!
Anna (orka mera)
15 maj, 2011 kl 20:14Sara – ja det är både och det där med första gången. Ingen tid att slå gör pressen lite mindre, men å andra sidan är det svårare att disponera. Hoppas de tar tillbaka spurtrakan till nästa år!
Johan – det kändes väldigt slumpat för det var en salig blandning folk och farter. Undrar hur de tänkte då…
Kim – grattis själv till en bra tid! Men nästa gång får du komma fram och säga hej, det är inte alls stalkeraktigt, bara kul!
Linn – tack! Saknar dig på loppen, när får man se dig på startlinjen nästa gång?
Västgötskan – det beror på vem man frågar :) Jag är jättenöjd med tiden men framförallt med känslan i kroppen. Kände mig som en maskin och hade gärna fortsatt några kilometer till bara för att njuta av känslan.
Ann – ja den känslan var skön att ha. Hoppas få ha den även om två veckor….
Jenny – Tack tack!
Johan
15 maj, 2011 kl 21:21Det tänkte väl lika bra som när de kom fram till att 10km skulle springa in i en massa gående och småjoggande 5km de sista kilometrarna till mål. Slalom ftw!! Kan bara säga att jag också saknade spurtrakan, blev så paff att jag nästan stannade upp när jag kom runt hörnet.
Anna (orka mera)
16 maj, 2011 kl 11:01Johan – ja det blev lite antiklimax på slutet. Men förutom söndagslöparna och utebliven spurt så var det ett jättefint lopp. Hoppas de tänker om gällande startgrupperna till nästa år!