När jag tvångsvilar går mitt huvud på högvarv – och det smids planer så roliga att jag nästan inte kan sitta still. Idag tvångsvilar jag av den enkla anledningen att jag har en massa barn hemma och inte kan lämna huset. Jag är alltså inte sliten, förkyld eller trött. Därför kittlar det extra mycket i benen. Och inte gör det saken sämre att det är 15 grader och strålande sol.
Men det man stoppar in på vilokontot idag, borde man få plocka ut med råge i morgon. Därför sitter jag och filurar om jag inte skulle ta en favorit-i-repris-förmiddag i Skrylle i morgon. Fast spexa till det lite med 17+10 km. En riktig långpanna alltså. Det är ju bara 48 dagar till Stockholm marathon…
9 Kommentarer
Helena
10 april, 2011 kl 15:17Jag sprang i Skrylle idag. Jättemysigt! Blåsten från tidigare i veckan hade dock varit framme; det låg ett träd över spåret på första utvikningen från 5:an, så man fick gå ut lite till vänster för att kunna passera. Dessutom hade skylten som visar att här skall du svänga vänster för att springa 7:an resp fortsätta rakt fram för milslingan dråsat i backen. Fullt hanterbart bägge delarna :-)
Thomas
10 april, 2011 kl 16:39Jag tycker att det låter som en ypperlig plan;)
Johan
10 april, 2011 kl 17:12Ska du spexa till det ordentligt så kan du ju måla dig som en clown. Då kan du garanterat möta alla med ett leende i spåret :-)
Sara
10 april, 2011 kl 22:16Jag tycker också att det låter som en ypperlig plan. Jag ska också spexa till det imorgon – jag ska ta mina första löpsteg på mer än en månad, wihooo :)
Ingmarie
10 april, 2011 kl 23:2317+10! Kan ju inte bli bättre! Men stopp! Är det verkligen bara 48 dagar kvar? Det har ju knappt blivit vår ännu!
Linn
11 april, 2011 kl 13:54Åh så härligt! Kör så det ryker!
Jag är gryyyyyymt avundsjuk!
Anna (orka mera)
11 april, 2011 kl 21:56Helena – haha, jag fick lite extra klätterövning idag. Det var många träd längs vägen.
Thomas – eller hur!!!
Johan – får testa det nästa gång :)
Sara – hoppas det gick bra!!!
Ingmarie – tiden går aldrig så fort som när det närmar sig sthlm marathon….
Linn – rök gjorde det inte precis, det gick grymt slow. Men det var jätteskönt!
Jenny
12 april, 2011 kl 10:22Hejsan, är en trogen läsare av din blogg och blir alltid lika inspirerad! Men har funderat på en sak; har du alltid med dig kamera/mobil när du springer!?
Anna (orka mera)
12 april, 2011 kl 10:35Jenny – haha, jo mobilen får oftast följa med. I alla fall om jag ska ut i fina omgivningar. Om inte annat för att kunna ringa taxi när jag sprungit vilse :) När jag springer intervaller på asfaltsrakan här utanför, då får den snällt stanna hemma dock.