Lördag och näst sista dagen innan hemresa. Tanken med denna dag var lugn och fin träning, som en uppladdning inför söndagens långtur i bergen.
Dagen började så här:
35 minuter step med lådan på lägsta höjd. Vila benen it is.
Sen lite återhämtning…
Så var det den där cykelturen med Fredrik… Söndagscykling var det tänkt. Lugnt och fint.
In my dreams liksom. Benen svarade inte! Jag trampade och trampade och kom INGENSTANS. Kändes som spinning i fin natur. Cykel på stället. Hela innanlåren kändes bortdomnade och jag fick konstigt ont överallt. Surade och gnällde, fast det var svårt att vara helt genomgnällig i den vackra omgivningen:
Rundan landade på 43 kilometer och ingen var gladare än jag när vi kom hem. Och samtidigt kunde jag inte låta bli att undra:
Hur fasen kunde jag cykla motsvarande sträcka FYRA GÅNGER VARJE DAG när vi cyklade till Umeå??? Och vem åt upp mina cykelmuskler???
I morgon återställer jag ordningen med en ordentlig långpanna.
2 Kommentarer
Lotta
10 januari, 2011 kl 22:44åh så fantastiskt det ser ut!
det där är väl ett klassisk och tydligt exempel på ”man blir bra på det man tränar på”..? ;)
Ann
10 januari, 2011 kl 22:53Det ser iallafall helt fantastiskt härligt ut att cykla där och du är såå snygg! Gud så underbart att se blå himmel förresten…njuuuut!