Precis lagom sådär när höften löpstrejkar har jag kommit in i ett spinningflow. Tycker det är så våldsamt roligt att spinna, passen är fulla och deltagarna har så mycket energi, kämparanda och pannben.
Motivationen som instruktör har verkligen toppar och dalar, även om man försöker mörka dalarna efter bästa förmåga. Men nu är motivationen på topp, jag vill spinna, jag vill inspirera, jag vill pusha och peppa er till sista svettdroppe. Jag vill se er utmana er själva, våga lite mer, ge er hän och tagga till.
Och det gör ni. Så jäkla bra. Och då myser jag ända in i själen. Spinning när det är som bäst!
4 Comments
Fijaffa
25 januari, 2011 at 17:20Hejsan hoppsan! Nu när du är så igång och peppad kan du väl passa på att dra igång Mamma Boot Camp igen?! Hoppas du har planer för det för jag vill hemskt gärna hänga på! Kram!
Andréa
25 januari, 2011 at 20:13Men oj, jag har helt missat att du skadat dig :( Hoppas det läker snabbt iaf!
Jag saknar mitt instruerande lite faktiskt! Så till sommaren får det nog bli comeback!
BoelMaria
25 januari, 2011 at 21:40Skönt med flow!
Anna (orka mera)
26 januari, 2011 at 09:05Fijaffa – sitter fortfarande och velar om jag SKA eller INTE SKA dra igång apparaten i år igen. Men om det blir så blir det start i april (när det är lite varmare och skönare!). Återkommer när jag har velat färdigt. Och det vet du ju hur lång tid det kan ta :)
Kul att du är igång med träningen igen! Amanda har minsann skvallrat att du varit ute och sprungit :)
Andréa – Ja det bara kom. Pang liksom. Hoppas också det går över snabbt. Förstår att du saknar ditt instruerande. När jag fick mitt första barn var jag en riktig aerobics-hoppa, nyutbildad instruktör dessutom. När jag skulle få tjejen att sova första kvällen gjorde jag V-steg med henne i famnen, på sjukhuset. Snacka om skadad :)
BoelMaria – underbart. Finns inget värre än när motivationen tryter!