En fredag kan väl knappast starta bättre än med en 15 km morgonlöpning till den högt belägna fyren? Med på resan hade jag Fredrik. Båda med ganska tunga ben efter fyra dagars träning i bergen.
Lämnar hotellet strax efter sju, innan solen ens kommit upp. Efter en kilometer börjar backarna och det är bara att bita ihop trots att benen förmodligen sett bättre dagar. Backen upp till fyren går lite lättare idag, då vi tagit närmsta vägen dit. Med lättare menas inte lätt. Emellanåt tror jag inte att jag någonsin kommer ta mig över krönet med all mjölksyra som sprutar från baksidorna. Men det gör jag. Återhämtningen går snabbare idag och nerförsbacken känns inte lika skakig i låren som sist.
Snygga som attan. Eller i alla fall svettiga.
Så här känns det när man bestigit FYR-berget. Lycka. Och maxpuls…
Fredrik har grym kondition och bra cykelmuskler, men när det kommer till löpning är jag för det mesta snäppet uthålligare (och säg nu inte Lidingöloppet för det var en miss i planeringen…). Med 5 km kvar börjar han grymta om att vi ska sakta ner. Ungefär då har min dieselmotor gått igång och jag tycker livet är HUR HÄRLIGT SOM HELST. Vill inte sakta ner. Tvingar upp honom lite i fart i stället.
Han låtsas att han är Roger Bannister och mumlar långa radängor för att pusha sig själv. Han kommer upp i bra fart men ser allt lite lidande ut. Sista kilometern släpper jag honom bakom för att sträcka ut fullt sista biten. Känner mig hur stark som helst.
Men nu ska jag inte vara kaxig. I morgon är det jag som ska rastas. PÅ CYKEL! Då är det jag som leker Lance. Eller nått.
9 Kommentarer
Ingmarie
7 januari, 2011 kl 23:03Ska bli otroligt spännande att attackera de där backarna! Byta snö mot sand och slippa tre lager kläder. Det ser varmt och skönt ut men ÄR det det?
Katarina
8 januari, 2011 kl 11:32När jag såg rubriken tänkte jag ”det där får hon äta upp när de ska cykla ihop”.
Kör hårt nu ända till hemresan!
Malin L
8 januari, 2011 kl 17:54Heja Anna – rasta på bara! Cykling är en helt annan historia, då får man ju sitta ner och vila emellanåt – inget att bryt sig om att han råkar vara lite snabbare på just det ;)
Carina
9 januari, 2011 kl 20:56Åh, vad härligt att springa i kjol!!! Just nu är det lite isgata här, då längtar man extra mycket bort.
Hoppas du fick ett bra cykelpass! Tvingade coachen upp DIG i lite fart idag kanske ;)
Linn
10 januari, 2011 kl 11:10Härligt att ni har det så gott!
En lite fråga Anna; var köpte du din foamroller? Jag tror jag har fått löparknä och tar till dina tips om hur man blir av med det snabbast möjligt….. Kram på dig
BoelMaria
10 januari, 2011 kl 20:17Hur gick det med cyklingen?!? Man (=jag) blev ju lite nyfiken om coachen ville ge igen….
Anna (orka mera)
10 januari, 2011 kl 23:15Ingmarie – det ÄR precis så varmt som det ser ut. Fast nu vet du mer om det än jag. För jag sitter och hackar tänder i ett kallt svenskt hus…
Katarina – hehe du hade rätt. Fast jag lät mig rastas och tantcyklade mest :)
Malin – ja precis, sitta ner och vila kan han ju få vara lite snabbare på :)
Carina – det gick inte att få upp mig i fart. Jag var som en halvdöd snigel som kört fast i kvicksand. Kom ingen vart!
Linn – där jag köpte har dom inte längre. Men finns på varsam.se. Var försiktig med knät, löparknän kan vara supersega. Och om två månader vill vi ha dig jättehel!!!
BoelMaria – hehe, jag fick mjölksyra när jag klickade i skorna, så det var ingen större utmaning för honom :) Jag blev rastad så det visslade om det. Han behövde knappt trampa på hela rundan …
Coach F
11 januari, 2011 kl 08:18Tantcykling = nytt ord för träningsdagboken. Men, oj så passande! Något ”rastande” blev det inte. Mer som att gå ut med barnvagn, hund eller sin gamla gamla farmor ;-)
Anna (orka mera)
11 januari, 2011 kl 09:58Coach F – man ska inte vara nedrig mot sin adept. Då kanske adepten lägger häftstift på din stol….