Några stapplande steg i början sen är jag igång. På lätta ben flyger jag fram i kilometertider som brukar kännas mer ansträngande. Lugn puls, lätt andning och lätta, snabba steg. Av hugget i höften känns ingenting, men en stramande känsla gör sig påmind över rumpan och utsidan av höften.
Känslan är inte värre än att den går att tänka bort. Bara en svag förnimmelse när jag letar efter den. Slutar leta. Känner mig som en kalv på grönbete, som äntligen fått komma ut.
Älskar varje steg, varje andetag. Varje meter som läggs bakom mig. Kommer hem lycklig.
Sen tar sagan slut. Stelnar till och hugget i höften kommer som ett brev på posten. Haltar fram i huset och muttrar. Arg för att det kom tillbaka. Men någonstans där inne lite glad för att jag ändå fick en sån underbar runda.
Nu har jag bokat tid hos sjukgymnast. På onsdag blir jag 600 kr fattigare.
14 Comments
Thomas
31 januari, 2011 at 21:49Neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej vad tråkigt!!!
Katarina
31 januari, 2011 at 21:52Jag förstår att det är skruttigt för dig. Men jag är inte så orolig för din löpform, du är grym på att ta revanch. Du har haft uppehåll tidigare och bara kommit tillbaka STARKARE.
Stärk din löpning på andra sätt under tiden.
Det kommer bli bra, det kommer bli SÅ bra igen:)
Jonna
31 januari, 2011 at 21:55Du är i alla fall väldigt söt på bilden, även om det kanske är en föga tröst.
Jag tror också att när du kommer tillbaka är du starkare och mer peppad än någonsin.
nipe
31 januari, 2011 at 22:01Ajaj, vad trist…
Såg dig på Stadium i Malmö i lördags (det måste varit du). Det tog en stund innan jag fattade varför ditt ansikte var bekant…
Vad lång du var!?
Ellen
31 januari, 2011 at 23:14Har läst om dina höftproblem nu och jag har precis samma! Ont vid löpning men inte när jag böjer benet. Obeskrivbar smärta som liksom sitter inne i höften och längs utsidan av låret.
Jag gick till sjukgymnast för två veckor sen och har sedan dess haft löpvila och har inte haft ont sedan dess. Har fått ett par rehabövningar för att stärka upp höfterna.
Jag har inte fått någon speciell diagnos mer än att jag är överrörlig i höfterna, och har därmed blivit ordinerad (förutom mina höftstärkande rehabövningar) pilates, pilates, pilates (och annan träning som stärker bålstabiliteten) och ingen mer yoga för min del. Och så har jag slutat stretcha höfterna! Hahah. Jag hade ingen aning om att jag var överrörlig, jag trodde alla var som jag… ;-)
Nyfiken på att höra mer hur det går hos sjukgymnasten, om din smärta beror på samma sak eller något helt annat!
Christer
31 januari, 2011 at 23:54Trist när man inte får vara skadefri
Daniel
1 februari, 2011 at 01:06Vilken bra bild!!! :)
Hoppas sjukgymnasten har en lösning!
Anna (orka mera)
1 februari, 2011 at 10:34Thomas – tyyyyyyyyyyyyp! Bryter ihop och kommer igen!
Katarina – jag hoppas du har rätt. JAG.SKA.TILLBAKA.
Jonna – haha, tack! Alltid nått :)
Nipe – på punkt ett erkänner jag. Jag VAR på stadium. Punkt två dementerar jag… jag är bara 165 cm :)
Ellen – Smärtan låter precis som min. Fast jag är inte överrörlig, snarare stel. Så orsaken kan inte vara densamma. Ska bli spännade att höra vad de tror om mig. Jag lovar att rapportera!
Christer – aptrist!
Daniel – tack! Hoppas jag med. För 600 kr måste han ha det :)
Linn
1 februari, 2011 at 13:58Åhhh vad drygt Anna, jag har också haft en hel del höftproblem (du kommer kanske ihåg när vi sprang till slottsparken i Malmö) men de har faktiskt gått över lika snabbt som de kom. Det kommer säkerligen även ditt att göra.
Och du är ju världsbäst på att komma igen efter skada (har ju läst om ditt löparknä, det var min tröst när jag oroade mig för det att du springer så bra nu!)
Anna (orka mera)
1 februari, 2011 at 16:11Linn – jag hoppas min höft är lika snabb-lagad som din. Tog du reda på vad det var för fel?
Ann
1 februari, 2011 at 16:50NEEEEEJ!! Attans vad tråkigt, så ledsen för din skull. Hoppas han fixart den där sjukgymnasten, håller tummarna.
Ikväll ska jag nog göra den där kycklingthaien, tack för inspiration.
Ingmarie
1 februari, 2011 at 21:35Åh sötaste Anna! Lider med dig! Men jag tror (och hoppas) att det är väl investerade pengar det där…
Carina
2 februari, 2011 at 00:37Nej, faaaan!! Vilket skit, hoppas sjukgymnasten kan hjälpa dig!!
Lider verkligen med dig!
Anna (orka mera)
2 februari, 2011 at 09:14Ann – tack för dina tummar, hoppas det hjälper!
Ingmarie – ja idag känns det nästan lite bättre bara för jag ska dit…
Carina – hoppas jag också! Annars blir jag ledsen i ögat på riktigt!