En parkering utanför ett gym. Mörkt och oupplyst. Någon går med stora kliv fram och tillbaka. VEM är det och VARFÖR?
Det var ingen tjuv, det var bara jag…
Det var alltså jag. Nyckelkortet funkade inte så jag kom inte in på gymmet. I väntan på att bossen skulle komma till undsättning, tog jag tillfället i akt att köra mina utfallssteg. Många utfallssteg blev det innan en bil svängde upp på parkeringen. En kund vars kort inte heller fungerade.
Visslade lite i min ensamhet och låtsades som att INGET hade hänt.
3 Comments
Petter
22 november, 2010 at 07:58Hahaha! Anna – du är en loonie! Som många av oss andra.. :-)
Sara
22 november, 2010 at 19:09Säger precis som Petter :) Roligt att det i våra träningshuvud är det fullt normalt att göra utfallsstegs eller något träningsaktigt så fort man ”får lite tid över”. Synd bara att man ska behöva låtsas som om inget hänt, du skulle fått kunden att haka på :)
Anna (orka mera)
23 november, 2010 at 10:28Petter – tur att vi är många galenpannor här i världen, tänk vad tråkigt det skulle vara annars!
Sara – jag får lura med kunden nästa gång, låter som en ypperlig idé!