08.30 Hämtar nummerlappen. Det är kallt, typ iskallt. Vi står ute och huttrar. Enda stället med hyfsad värme är toaletten. Därför tar jag god tid på mig och stressar inte ut…
09.15 Pre-race information. Överdragskläderna har åkt av och nu skakar jag tänder. Velar fram och tillbaka om jag verkligen inte ska ta på jackan ändå, men beslutar mig för att köra i väst. Några galningar kommer i shorts. Så mycket löpare kommer jag ALDRIG att bli. Blå läppar, vita fingrar.
09.30. Starten går. I samlad skara ger vi oss iväg på de första lättsprungna 3 kilometrarna. Tempot är ganska högt och några sticker i väg, däribland Andreas och Petter. Jag, Fredrik och Daniel lägger oss lite bakom och snackar. Lugnt och fint.
Efter 5 km händer det som inte fick hända. Jag trampar snett, drar till foten på exakt samma sätt som för två veckor sen. Jag kan inte belasta, haltar fram. Efter ett par hundra meter lättar det och jag kan springa hyfsat normalt. Andreas och Petter har hunnit ännu längre fram under tiden jag haltat omkring.
Vid 12 km ser vi Petter studsandes omkring på en liten plätt. Andreas har tagit kissepaus och vi är ifatt. Och nej jag tävlar inte, men det känns ju bättre när dom är bakom…
Därefter fortsätter vi tillsammans. När vi kommer till nerförslöporna i Björnstorp börjar foten bråka, det ilar och skär. Blir lite nervös, men det rättar till sig när vi får springa uppför igen. I uppförsbackarna börjar Petter sacka efter och efter en stund får han släppa. Vi andra fyra fortsätter mot vändpunkten vid 26 km.
Stannar till och frossar loss på gottebordet. Här finns bananer, kladdkaka, bullar och choklad. När jag stannar stelnar foten. Jag kan inte röra den och än mindre lägga någon vikt på. Går på tå till toaletten och försöker hitta ett sätt som jag skulle kunna slutföra utan att gråta av smärta. Sittandes på en toalett som jag aldrig skulle ha gått in på i normalt tillstånd, börjar jag snurra på fotlederna och jag känner att det släpper. Därefter vågar jag inte stå still mer. Inte en enda gång slutar jag att hålla foten i rörelse. Jag promenadfikar en stund innan vi springer vidare.
Vid 30 km börjar musklerna krampa för både Andreas och Daniel. Efter en stund tvingas Andreas släppa och nu är vi tre kvar sista biten. Daniel och jag trampar fel mest hela tiden och vi skämtar om att vi ska få dela rullstol sista biten. Ju längre vi håller på ju mer komisk blir hela situationen. Backarna känns som berg och de här små trapporna in och ut ur hagarna förvandlas till guldpunkter i tillvaron, där man liksom får gå ett par steg… Daniel roar sig med att göra tåhävningar..
När de sista backarna tornar upp ca 2-3 km innan mål släpper Daniel. Kvar har vi nu bara jag och Fredrik. Som upplagt för familjefight. Ska han spurta? Ska jag? Eller ska det här bli loppet med det romantiska slutet? Hand i hand över mållinjen. Små rosa hjärtan i luften….
Vi valde alternativ tre. Med modifikation. Samtidigt över linjen. Fast vi skippade händerna och de rosa hjärtana. Någon måtta får det ju vara!
Tiden blev 5.11. Räckte till en fjärdeplats för mig och en tionde plats för Fredrik (så nu vann jag ju igen!). Ett grymt lopp som förmodligen varit snäppet grymmare utan banomläggningen. Men jag är nöjd precis så här!!! Jag har ont överallt. Jag är trött överallt. Nu vill jag lägga mig med fötterna i högläge och bli uppassad. Hoppas barnen vill leka spa…
22 Kommentarer
Andreas
24 oktober, 2010 kl 09:33Vad grymma vi är!
Idag hade det varit skönt att bo i ett enplanshus :)
Om 3 veckor är det dags igen…:-D
Lisette
24 oktober, 2010 kl 09:35Åh vad inspirerande! Tråkigt med foten, men du kämpade på grymt bra! :-)
Sara
24 oktober, 2010 kl 09:39Grymt jobbat! Inspirerande! Nu förtjänar du en massa vila och spa – hoppas barnen ställer upp :) Ta hand om dina små fötter!
Fitnesscoachen
24 oktober, 2010 kl 10:14Grymt bra att kämpa dig igenom hela loppet med ont i foten! Välförtjänt vila nu. Indeed.
Andréa
24 oktober, 2010 kl 10:31Låter roligt! Men synd med foten :( Fyra är ju inte helt dåligt att komma, grattis! :)
Daniel
24 oktober, 2010 kl 10:50Tack för trevligt sällskap igår och hälsa din grymma coach också! Hoppas din fot är ok idag, min verkar vara helt ok trots allt jag utsatte den för. :)
BoelMaria
24 oktober, 2010 kl 14:19Hoppas att du inte sabbat foten nu, så du inte kan träna.
Ingmarie
24 oktober, 2010 kl 14:34Superbra kämpat! Önskar jag med hade kunnat… Vad tror du om ett gemensamt fot-SPA-rehab-gullegull center? ;-)
Helena
24 oktober, 2010 kl 14:38Bra jobbat! Hur mår foten idag?
Lisa
24 oktober, 2010 kl 17:39Grymt bra jobbat! Vad duktig du är!
Emelie
24 oktober, 2010 kl 18:10Wow!!! :)
Mikael Björk
24 oktober, 2010 kl 18:18Fint. Jag är avis på era bravader. Nästa år hoppas jag kunna delta i liknande äventyr. Till dess tittar jag upp på er med beundran i blicken. :-)
Jenny
24 oktober, 2010 kl 19:29Mycket imponerande! Kör ni nästa år igen?
Dessi
24 oktober, 2010 kl 19:58Vad häftigt! :) Hoppas bara inte foten gått sönder, det är inte bra att springa på en stukad fot. Hur känns det nu såhär efteråt?
Carina
24 oktober, 2010 kl 20:16Grattis, bra jobbat!! Trist att trampa snett så tidigt i loppet. Men du kämpade tappert hela vägen in i mål. Hoppas att det onda i foten lägger sig.
anneliten
24 oktober, 2010 kl 21:37Du springer fantastiskt! Du skriver fantastiskt! Tack för underbar läsning och grattis till prestationen! Hoppas nu foten läker snabbt.
Helena
24 oktober, 2010 kl 22:03Har du sett Ströms film från loppet förresten?
Linn
24 oktober, 2010 kl 22:10Ni är GRYMMA! Det lät alldeles underbart roligt och jobbigt och allt ;) Och vad seg du är, helt otroligt att du fullföljde trots foten, hoppas den känns bättre nu….
GRATTIS till ett galet lopp och en grym tid!
Askan
24 oktober, 2010 kl 23:52Grattis, vilken kämpe du är! Med trasig fot och allt. Fin tid också!
Jonna
25 oktober, 2010 kl 08:15Vad roligt, grattis till er båda! Och vilken jättebra tid! 5 mil liksom…
Coach F
25 oktober, 2010 kl 13:33Bra jobbat, Anna. Kul att kunna följa dig på nära håll, även om det tog ordentligt i mina lår. Men, var det egentligen snällt att stajla med indianhopp och andra skutt när Andreas började få sina vadkramper!?!
Ann
27 oktober, 2010 kl 12:40Å fy tusan vilken rysare! Otroligt bra jobbat, du har ett pannben av kevlar, kvinna. Och grattis till vinsten!!!