Bilden florerar på många bloggar, men det är faktiskt mina alldeles egna ben…
Jag har gnällt om det innan. Spinningpasset som aldrig blev klart. Musiken som inte fanns. I förrgår blev det klart och kväll var det premiär.
Fast premiär låter tråkigt. Det var mer release-party. Sånt jäkla go i deltagarna, sån kontakt, så mycket underbar fokus och kämparanda.
Det finns spinningpass och spinningpass. Vissa gånger får man den där lilla, lilla extra responsen. Det kan vara en nick, en blick, eller ett litet tjoande. Det lilla, lilla som betyder så mycket. Idag var en sån dag. Ni var underbara. Mitt ödmjukaste tack!
4 Comments
Jennie
14 oktober, 2010 at 22:24Så om jag behöver låna ett par bra ben till min blogg så vet jag var jag ska söka tillstånd :)
Andréa
15 oktober, 2010 at 13:42Ja helt galet hur olika det där kan kännas! Ibland vill man bara hem och gräva ner sig medans man andra gånger känner sig tusen gånger bättre än alla konventpresentatörer i världen! :)
emma
16 oktober, 2010 at 02:03Jaså:D Jag har använt den ett par gånger^^ Hoppas det är okej! Det är en jättebra bild! Snygg!
Jonna
16 oktober, 2010 at 22:09Haha, vad häftigt att det är din egen bild! Jag har faktiskt snott den för länge sen till ett spinninginlägg måste jag erkänna, men jag tror inte det var från din blogg ens… så den verkar ha spritts i Internetvinden :)