Varje gång när jag ska springa långlopp, planerar jag in en lyxmiddag efteråt. Jag tror att jag ska vara jättehungrig och jag känner mig välförtjänt av lite extra lyxig och extra mycket mat. Förrätt och efterrätt inkluderad. Och så godis förståss. Och glass.
Men varje gång blir det likadant. Efter loppet är all aptit bortblåst. Igår var den mer bortblåst än vanligt. Efter loppet fick jag både banan, kexchoklad, Gainomax och kanelbulle. Men inget kunde fresta mig. Familjen ville på McDonalds men tanken på hamburgare gav mig avsmak. Det ENDA jag var sugen på var müsli. Och mjölk.
Så när andra lördagslyxade festade jag loss på müsli och mjölk. Tre stora portioner. Och jag njöt av varje tugga. Tappar ni också aptiten efter ansträngning?
Idag är aptiten återställd och jag fortsätter att drömma om lyxmiddagar. Efter Lidingöloppet borde man väl vara hungrig nog för en trerätters…
11 Comments
Träningsglädje
12 september, 2010 at 19:13ja! särskilt vid löpning. men efter utomhuscykling kan jag äta. :)
Sara
12 september, 2010 at 20:07Ja! Jag bukar ta det som ett mått på att jag gett allt jag har. Om jag är hungrig efter ett lopp, borde jag kunnat kämpa lite till. Jag har läst en studie som gjorts angående detta – det kallas för Exercise-induced-anorexia, vilket innebär att man för en kortare tid efter hård träning helt tappar aptiten.
Ett litet utdrag: ”Subjective feelings of hunger were significantly suppressed during and after intense exercise sessions (P 0.01), but the suppression was short-lived. Exercise sessions had no significant effect on the total amount of food consumed in the test meal but intense exercise delayed the start of eating”
anneliten
12 september, 2010 at 21:54Precis så är det – inte alls hungrig. Minns min första mara när min snälle man bjöd mig på resturang efteråt. Totalt aptitlös ville jag bara hem och sova.
Grattis till bra tid förresten! Du är grymmesnabb ju!
Mikael Björk
12 september, 2010 at 21:56Direkt efter träning eller lopp blir jag sällan hungrig. Däremot kan det suga till i tarmen rejält ca en halvtimme efter ett hårt eller långt träningspass. Ofta på tävling stoppar man ju in nåt smått nästan direkt efter målgång. Banan, salta bilar, rökt makrill. Jag tror att det dämpar den värsta hungern. Efter Lidingö räknar jag med flott och rejäl supé i huvudstaden. Mums!
Daniel
12 september, 2010 at 22:44Jag kan heller inte äta stora middagar efter lopp då jag inte tycker det smakar så bra. Dagen efter däremot har jag en enorm aptit :)
Malin I Form
12 september, 2010 at 23:32Haha, men müsli är inte fel! Jag blir nog tvärtom då fast gärna vräka i mig av något nyttigt :)
Anna (orka mera)
13 september, 2010 at 08:12Träningsglädje – ja så funkar jag med! När jag cyklar blir jag dessutom hungrig när jag håller på, det händer aldrig när jag springer. Tror det handlar om intensiteten…
Sara – det var en fin tolkning. Då ska jag känna mig nöjd med andra ord!
Daniel – ja precis, dagen efter har jag också aptit. Som en hel armé!
Malin I form – nej den satt precis där den skulle! Jättegott!
Anneliten – haha, jo då känner man sig ju lite otacksam förståss :)
Mikael Björk – problemet är att jag inte får i mig nått. Sött är det sista som lockar efter all gel och sportdryck. Det skulle vara något salt då, typ djungelvrål! Får jag testa nästa gång…
Linn
13 september, 2010 at 08:47Hrmmm jag är precis tvärtom! Kanske inte direkt efter målgång, då går knappt bananen ner men sedan…. kan äta en hel häst känns det som!
Annelie
13 september, 2010 at 09:46Du får helt enkelt spara lyxmiddagen till dagen efter Lidingöloppet och hedanefter alltid planera in den till dagen efter. Tycker absolut att du förtjänat den lika bra då. :-)
emma
13 september, 2010 at 20:26Nej tvärtom!
Tänkte jag skulle dela med mig av nåt som bara jag (?) kan åstadkomma? Kan va lite kul att läsa om! Allt kan hända när man är ute och cyklar! xD
http://elrl.blogg.se/2010/september/har-du-nansin-akt-vilse-pa-en-tavling.html#comment
Julle
15 september, 2010 at 09:56Fasen 8 x 10 km är inte att leka med! kul idé