Etapp två – en bit kaka…

Tog emot lite att kliva upp på cykeln i morse. Kroppen kändes stel och vi bestämde oss för att starta lugnt med lite skön godmorgoncykling.

Första 5 milen bjuder inte direkt på några överraskningar. Förutom en död orm på vägen. Vädret är skönare idag (bara 25 grader jämfört med gårdagens 31…) och vi sjunger fina sånger i ren glädjeyra över att kroppen funkar igen efter gårdagens breakdown.

Blickar hela tiden västerut för att se om de omtalade åskmolnen är på ingång. Spekulerar i hur man bäst gömmer sig för en blixt och om man in case of emergency får lov att gömma sig i någons carport utan att bli arresterad… 

Efter 5 mil kommer vi ut på en, i småländska mått, gigantisk väg.  Jag lägger mig efter Fredrik och sätter hjärtat i halsgropen var tredje sekund när en fet tysk långtradare börnar förbi så hela jordytan skakar. Bestämmer oss för att ändra rutt och byter bort Gislaved mot Gnosjö för att få en trevligare resa. Det är ju roligare att cykla i bredd och snacka bort tiden.

Efter ett tag blir vägen större igen och Fredrik beslutar sig för att vi ska ta en annan väg. Jag tycker det är lite onödigt när det är så  nära lunchstoppet och dessutom är det ingen trafik på den stora vägen. Men Fredrik vara chef…

Den väg han leder in oss på övergår efter ett tag till grusväg. Först hårt packat grus, sen lite lösgrus och sen rena rama skogsstigen. Men stora stenar, grenar, älgbajs och gropar. Jag slirar omkring i gruset och här helt övertygad om att jag när som helst kommer ligga sönderskrapad på marken. Vi har 7 km till mat och jag är GRYMT hungrig. Humöret har dalat för varje meter sen vi kom in på gruset. Jag svär och säger de allra fulaste ord jag kan. Så ser jag en ÄLG gå över vägen, alldeles framför oss. Och en till. Den är JÄTTESTOR och jag blir JÄTTERÄDD. Börjar nästan gråta och blir irriterad på mig själv för att jag är sån mes. Svär lite till och cyklar vidare.

Når lunchstoppet strax efter kl 14. Vi har då cyklat nästan 90 km, varav de sista 7 har tagit extremt lång tid. Jag är utsvulten. Tankar på med kycklinggryta, massor med gott bröd och sallad. Vi befinner oss på en golfrestaurang och golfarna verkar aldrig ha sett en cyklist förut. De tycker nog vi är konstiga som går i strumplästen på restaurangen och dessutom smyg-tar fler kakor än man får. När vi sedan lägger oss raklånga på gräsmattan är nog måttet rågat för hur konstig man egentligen kan vara…

Efter lunchstoppet återvänder livet i mig. Vi har 6 mil kvar men medvinden och den släta asfalten gör att kilometrarna bara rullar förbi. Jag har inte ont någonstans. Sätter blicken i Fredriks bakhjul och glider med. Vägen är för stor för att cykla i bredd. Men det är rätt skönt att få vara tyst. Eller att sjunga lite i sin ensamhet.

När bara 9 km återstår dyker en gudomlig skylt upp. Det står JORDGUBBSTÅRTA på den. Känns lite dumt att stanna så nära målet, men tårtan är för svår att motstå. Njuter i fulla drag innan vi avverkar sista biten till Mullsjö. Underbart att vara framme!!!

Summa summarum: en mycket bättre dag. Om det inte vore för 7 km grusväg innan maten hade den fått fem stjärnor…