Ja vi har cyklat idag igen…
Idag bjöd Sverige på sin allra finaste natur. Berg, dalar och spegelblanka sjöar. Det är nästan så man blir religiös när man ser allt det vackra. Och mycket av det fick vi se bara för att vi råkade välja en (just det!) grusväg…
Fast “råkade” var fel ordval. Det var ett ytterst medvetet beslut. 12 km grusväg eller 80 km asfalt… Vi chansade. Cyklade så sakta att vi nästan välte. Allt för att minimera punka-risken. Och det höll.
Mitt någonstans i obygden hittade vi ett Thailändskt tempel och en thairestaurang. Efter gårdagens två gånger skräpmat kändes det underbart med lite riktig föda.
Med undantag av de första stapplande milen innan jag vaknade höll vi ett ganska bra tempo idag. Ända tills bara någon kilometer återstod. Då kom vi till backen BACKEN, som ledde upp till hotellet. Jag skämtar inte när jag säger att hotellet ligger OVANFÖR en backhoppsbana. På bara någon kilometer klättrade vi 180 höjdmeter. Jag flåsade, stånkade och snoret rann. Till skillnad från resten av den här trippen, som nog mest klassas som söndagscykling, blev de avslutande kilometrarna värsta maxpulscyklingen. Med risk för att välta av bristande styrfart fanns ingen annan utväg än att snällt trampa vidare, fastän varenda kroppsdel skrek åt mig att sluta.
Shit holy banana. Nu väntar 1 dags vila i världsmetropolen Sollefteå innan vi tar de sista två etapperna. Kan inte fatta att vi är så nära nu.
Och för er som undrar hur det gick med slangarna: de höll, men med minsta möjliga marginal. Sedan cyklarna hamnat på vårt hotellrum har all luft på Fredriks framhjul sakta men säkert pyst ut… Tur att det finns slang i Sollefteå!
9 Kommentarer
funrun
20 juli, 2010 kl 22:16woohoo! jag lider och följer er med spänning varenda dag! Är så glad att du uppdaterar så flitigt!
…men sugen på att börja cykla blir jag inte… =)
Henke
20 juli, 2010 kl 22:21Ni får helt enkelt dra ner på stan och snacka lite ”slang” med dem! ;)
Johan
20 juli, 2010 kl 22:51Sollefteå nipornas stad, ja backarna upp från älven kallas så där uppe. Har varit där x antal gånger då min mamma är född där och mormor och morfar har hus där, bara morfar nuförtiden. Mycket vacker natur och långt mellan samhällena, men det har ni ju redan märkt. =)
Har tänkt på en sak när jag har följt era eskapader och bravader. Hur ska ni ta er hem?
Anna (orka mera)
20 juli, 2010 kl 23:05Funrun – Äsch det var ju inte min mening att avskräcka någon från cykling! Vi har det ju rätt gott emellanåt :)
Henke -haha, det får vi göra :)
Johan – Intressant fundering och NEJ, vi ska inte cykla hem :) Det blir flyget! Cyklarna åker bil med svärföräldrarna.
Daniel
21 juli, 2010 kl 10:13Fina bilder! Måste vara en härlig känsla att snart vara framme. Jag förstår inte hur ni orkar och dessutom ser ni fortfarande väldigt pigga ut! :)
Heja heja!!!
Therese
21 juli, 2010 kl 10:28Vilken semesterresa! Ni är helt grymma! Stå på det sista nu och fortsätt se så där snygga ut i era Craft-kläder. ;)
Imponerande bra kört!
:)
T
Ann-Sofie & Bo
21 juli, 2010 kl 17:19Hur hamnade ni i Ragunda? Thailänska palatset har vi också besökt. Ni är verkligen duktiga och får se mycket vackert på er resa från cykelsadeln. Snart har ni Umeå i sikte. Rulla på försiktigt. Kramar från Vellinge
Magnus
21 juli, 2010 kl 21:53Hej, vilken fantastisk resa ni har gjort och snart är ni framme. Mycket imponerande att cykla hela den vägen, blir nästan lite sugen. Jag har ett projekt för nästa år som du kan vara sugen på…återkommer med det när det är officiellt.
Bra kämpat.
Magnus
anneliten
21 juli, 2010 kl 23:48Ni vill säkert komma fram snart. Men jag vill inte sluta läsa – kan ni inte cykla en bit till för min skull?