Etapp 7 – dagen då det liksom sket sig…

Vi var tidigt uppe på sadeln i morse då vi visste att etappen skulle bli lång. Ville inte missa middagen som serverades fram till kl 19.

Jag var ruskigt seg de första 3 milen. Huvudet vill mest sova och i benen fanns inga krafter. Hur jag än trampade kom jag ingen vart. Från att ha njutit av medvind och nerför igår var det nu dags för det motsatta – motvind och uppför. Omväxling förnöjer.

Efter tre mil piggnar jag till. Vi ligger efter varandra eftersom vägen är ordentligt trafikerad. Fredrik är fram och tar vinden, i nerförsbackarna får han trampa till mjölksyra för att jag inte ska rulla in i honom. Jag ligger bak och sjunger.

Första stopp i Järvsö. Medhavda smörgåsar från Scandic och ett paket jordgubbar. Naturen är underbar, men vi hamnar som vanligt vid en busshålllplats…  Och hur vi än letar ser vi inte Lill-Babs.

Nästa stopp sker på en camping i Hennan. Alldeles vid vattnet avnjuter vi en ganska okulinarisk hamburgare. Men gräsmattan uppväger allt, vi slänger oss raklånga och njuter en stund i solen.

Vi cyklar 35 km till innan det är dags för dagens stora happening: 100-mila-paus!

Glatt poserande resp “bakom kulisserna”

Strax därefter tar dagens äventyr sin början. Vi har ett val att göra. Ta en mindre men 17 km kortare väg till Hussborg, eller en större och längre…  Vi är slitna och fattar vårt i särklass sämsta beslut ever – vi genar!

Vägen blir till grus (oväntat!?!). Vi harvar oss fram över stenar och elände. Inser ganska snart att vi har TRETTIOÅTTA kilometer grus framför oss. Fäller ut hornen och fortsätter.

Fredrik är modigare än jag i nerförsbackarna. Han rejsar. Jag bromsar och ber för mitt liv. Någonstans i en väl vald nerförsbacke får han sin första punka. Det innebär jobb för honom och en extra bensträckare för mig. Helt ok… Om det inte vore för att det skulle komma FYRA punkteringar till. Totalt två bak och tre fram. Alla på Fredriks däck. Kanske inte så dumt att fega i nerförsbackarna ändå…

Fredrik är arg. Skriker. Hade han varit tjej så hade han gråtit också. Nu säger han bara att han vill gråta. Jag förvånar mig själv med att vara lugnet själv. Blir inte irriterad en enda gång, trots att situationen börjar bli rätt påfrestande. Vi har varit ute i nära 11 timmar, restaurangen har stängt och vi befinner oss i INGENSTANS.

På något vis känns det ganska ironiskt med texten på våra tröjor…

Alla våra slangar är slut. Fredriks däck är sargade. Vi vet inte om vi lyckas komma iväg som planerat i morgon eller om vi först måste ragga slang i Ånge, 17 km härifrån. Livet är spännande nästan jämt…

Dagens total: 177 km med väldigt många stopp…