Jag brukar alltid blogga i positiva ordalag efter lopp. I dag ska ni få höra motsatsen…
Det började med en pastasallad som inte riktigt ville sjunka undan innan start. Blev lite tight om tid och därmed lunch lite senare än planerat.
Fortsatte med geler som glömdes i bilen, vilket gav en extra uppvärmningsrunda och placering SIST i startgrupp 2 inför start.
Att starta sist i startgrupp 2 är lite som att starta efter Volvo. Tog 8 km innan jag fick springa i något som liknade min egen takt. Kände mig stressad av bristen på rytm och det eviga sicksackandet. Dessutom sprang jag hela tiden brevid en man med en mycket otvättad tröja. Han stank så mycket svett att jag fick kväljningar. Herregud det är Göteborgsvarvet, typ fest, kan man då inte ta på sig en ren tröja?
Efter 8 km fick jag håll på vänster sida. Värmen började samtidigt bli rätt jobbig. Försökte dricka men vågade inte ta för mycket med tanke på hållet. En balansgång med törst på ena sidan och håll på andra. Blev mest en massa småklunkande överallt. Helt i motstas till min plan om att tidseffektivisera drickandet lite.
12 km. Skosnöret går upp. Ska eländet aldrig sluta? Det var ju näven jag skulle knyta, inte skosnören!!! Hållet flyttar sig från vänster till höger sida, omväxling förnöjer.
15 km. Lock för båda öronen. Hör ingenting, bara min andning som ekar inne i huvudet. Nu börjar det bli så mycket elände att jag kan skratta åt det. 5 km kvar, bit i hop nu Anna, du vill ju persa!
Sista 4 km är längre än de någonsin varit, tror faktiskt aldrig att de ska ta slut. Men de gör de även denna gång. Stapplar över mållinjen och låter mig duschas. Är överkokt och vill bara doppa huvudet i något kallt.
När jag träffar Fredrik (som jag slog med 2 minuter) är jag sur. Mina känslor är tudelade och jag känner mig schitzofren, Jag har persat och borde vara nöjd. Men jag är bara arg.
Arg för att alla sprang i vägen. Arg för att årets första sommardag måste vara just på Göteborgsvarvet. Arg för jag fick håll. Arg för att skosnöret gick upp. Arg på svettiga karlar. Arg för att jag vet att jag kunnat få till en snyggare tid om jag hade haft den rätta känslan med mig.
Tiden var ok 1.36.28 och pers med 1 minut och 22 sekunder. Men, känslan var fel. Då blir det inte bättre än så här. Besviken men redo för nya tag.
Broloppet är nästa på tur. Jag struntar i tiden, men jag vill ha känslan. Känslan av att vara stark som ett lokomotiv och seg som en duracellkanin. Och med ett stort fett leende på läpparna.
31 Kommentarer
Jennie
22 maj, 2010 kl 21:09Känslan är a och o, fattar precis! Inge kul att gå i mål arg, man ska ju vara lycklig och glad. Annars kan det kvitta… Bättre känsla nästa gång! Grattis till bra tid förresten :)
Jane Hviid
22 maj, 2010 kl 21:13Bra jobbat Anna, vilken värme ni hade idag. Jag hoppas att det inte blir så varmt imorgon i Köpenhamn.Kanonbra tid du fick trots dina störande moment:)och så hoppas vi på att känslan kommer på Broloppet.
Kram!
Viveca
22 maj, 2010 kl 21:19Vi tar det på Broloppet!!! Men det var en superduper tid om du tänker på motgångarna under tiden…Grattis kramar från Rosdahl och ge en kram till Fredrik med.
Anna
22 maj, 2010 kl 22:05Fast du ser i alla fall glad ut på bilden. OCH persa i den värmen med svettiga män, lösa skosnören och sicksackande är skitbra. Du ska vara stolt över dig själv att du gick i mål med en så fin tid. Jag gick inte alls i mål, var liksom inte nära . MEN jag fick den stora äran att se DIG gå i mål, jättekul! Även om inte du tycker att du är grym så tycker jag det!
Malin L
22 maj, 2010 kl 22:07Känsla eller inte – du är bäst! Slog personligt rekord trots värmen, uppknutna skosnöret, håll och Glenn som sprang i vägen – det är bara du som klarar sånt. Grattis!
Karin
22 maj, 2010 kl 22:11Vad tokigt det blev, men vilken bra tid på sprang på. Jag är imponerad av att du lyckades med det trots alla motgångar!
Daniel
22 maj, 2010 kl 22:41Grymt jobbat, lyckades inte komma ner under 1.40 som jag hade hoppats på, för mig blev det loppet from hell. Grymt att du lyckades med ditt mål trots att vägen dit inte blev som du hade tänkt dig. Grattis
anneliten
22 maj, 2010 kl 22:59En del dagar är sämre än andra. Jag tycker du är jätteduktig som persar (och jag är imponerad av tiden också!) trots att dagen är dålig. Och trots håll. Starkt gjort!
Helena
23 maj, 2010 kl 00:48Bra gjort att persa trots att känslan inte fanns där och saker och ting inte gick din väg! Tror jag såg dig efter loppet (du satt på en stenmur efter metallbron i så fall) men du såg så arg ut så jag trodde det gått helt åt skogen för dig… och då hade iaf inte jag velat prata med någon främmande människa :-)
Tina
23 maj, 2010 kl 01:07med tiden så lägger sig väl ilska och det positiva kommer fram kan jag tänka mig.. sen kan jag tänka mig att det känns lite surt att du var två sek från att dyka upp på listan över ”100 bästa damer”- listan på varvets hemsida. men den går i nuläget iofs bara till 67 så det kommer säkert att ändra sig!
Ann
23 maj, 2010 kl 01:45Usch, trist! Men en fantastiskt grym tid fick du till iallafall. Och omständigheterna gör ju faktiskt det hela dubbelt så grymt, eller trippelt kanske.
Pernilla
23 maj, 2010 kl 03:53Grattis till nytt pers och en otroligt bra tid! Tänk på all värme Anna!! Och allt elände! Och Du sprang ändå så bra! =) Sträck på Dig lite grann och var stolt (för jag är bra avis – hade inte grejat en mil i den här värmen..).
Hoppas det känns bättre på söndag när Du kasnke skakat av Dig lite av trubblet på vägen!
Lisa
23 maj, 2010 kl 08:58Tråkigt att känslan är fel men grattis till nytt pers! Du är en sann inspiration, nångång ska jag springa lika fort för dig. Varvet tog 2.30 för mig (vilket var ungefär 15 min över beräknad tid..), det var varmt och min vän mådde riktigt dåligt sista 6 km så jag kände inte för att lämna honom själv..
Lycka till på Broloppet och jag tror att om du bara springer på känsla, utan krav och dumma tankar så kommer det att vara så mkt roligare (och kanske får du bättre resultat)!
Magnus
23 maj, 2010 kl 09:46Jag förstår precis! Och.. låt det sjunka in.. det var en jättebra tid, du är en av få som persade igår. Men jag håller med, mentalt var loppet fruktansvärt tungt. Bra kämpat Anna!
Cia
23 maj, 2010 kl 10:00Egentligen ska man ju vara bra mycket mer nöjd och stolt över bra prestationer när allt känns motigt och skit. När man känner sig stark som en duracellkanin rullar ju liksom allt på av sig själv. Att verkligen KÄMPA sig till ett pers är ju lite större prestation…. eller hur? ;-) Så: BRA GJORT, väl kämpat.
Lovisa
23 maj, 2010 kl 10:20Grattis till en riktigt bra tid! Jag förstår dock precis din känsla. Själv fick jag kämpa med mitt psyke som fick för sig att det var okej att bryta på Hisingssidan när det började svartna för ögonen av värmen. Men jag tog mig i mål till slut och det räcker för mig den här gången. Är grymt imponerad att du lyckades persa i det underbara sommarvädret, men inte lika gynnsamma löpvädret.
Andréa
23 maj, 2010 kl 10:44Gbgvarvet är ju inget bra lopp att springa om man vill persa och just därför tycker jag att det är sjukt grymt gjort att kunna göra det! Dessutom med alla andra ”fel” som fanns under vägen! Grymt!
Daniel
23 maj, 2010 kl 13:22Bra jobbat ändå och grattis till nytt pers! Det kommer fler tillfällen där du förhoppningsvis kan ”träffa rätt”. Skanör Runt i september är ett hett tips. Inte världen roligaste bana men den är snabb och har gott om plats :)
Fast du har väl sprungit detta loppet förr?
Jenny
23 maj, 2010 kl 15:32Bra jobbat! Du persade, och det är grymt! Fy fasen vad hett det var……Jag hade ingen trängsel som du så jag får väl vara nöjd:)
Mia
23 maj, 2010 kl 16:37Oj, vad du är duktig! Och att du orkade i värmen.
Detta var mitt första lopp, men det gick inget vidare alls.
Det blir till att ta revansch nästa år. :-)
Linn
23 maj, 2010 kl 18:02Jättebra jobbat i alla fall, vilken kanontid! och så slog du maken, bara det du….
hässleholmsklacken
23 maj, 2010 kl 18:33Kanon Anna.. Vilken tid i den värmen! Tror nog att det fanns en duracell i dig ialla fall….
Det feta leendet Anna, kan du väl spara till Broloppet- när du glider in över mållinjen bredvid snygga väldoftande karlar, med dubbla knutar på skorna och en härlig känsla av löpglädje! Det är du värd! Hälsa maken – han var ju inte så tokig han heller!
Anna (orka mera)
23 maj, 2010 kl 21:59Tack för alla era fina kommenterer. Värsta ilskan har lagt sig nu och när jag har läst om alla kollapser igår får man kanske vara glad att man tog sig igenom med hälsan i behåll:) Nu vässar jag klorna till Broloppet och hoppas rätta känslan infinner sig!
Marre
24 maj, 2010 kl 12:29Känns så skööööööönt att läsa att andra också refererar till loppet som ett ”skitvarv”. :-) Nu är det bara att blicka framåt, lycka till på Broloppet!
Carina
25 maj, 2010 kl 01:01Jag börjar med GRATTIS!!! Fan va bra sprunget!
Men, vilket lopp!! Verkligen inte lätt att springa och hålla humöret med idel små motgångar. Men va fasiken, du var ju skitstark!! NÄstan det enda jag hört från varvet i år var alla som låg utslagna och förvirrade löpare som springer mot riktningen.
Det här kommer göra dig stark framöver!
emliscious
25 maj, 2010 kl 10:49vad e poängen med de där knasiga tå-strump- skorna?! haha alltid undrat!
Anna (orka mera)
25 maj, 2010 kl 18:48Marre – ja, man är nog inte ensam. Verkar ha varit ett tufft lopp för många.
Carina – ja man får se det så. Det som inte dödar härdar!
Emliscious – syftet är att träna upp sina fötter och ben att klara de påfrestningar de egentligen är gjorda för. Alla stabiliserande skor gör att fötterna inte får jobba som de är tänkta till. Sen är de också som en hjälp att hitta ett naturligare löpsteg, där man inte sätter i hälen så tungt först eftersom det är mer belastande för lederna. Lite kortfattat sådär…
Peter Bengtsson
27 maj, 2010 kl 21:43Sist i startgrupp 2,o 8 km till folkmassan släpper? Kan det stämma? Startade själv i grupp 18 och – tänkte efter 10km -aldrig mer Göteborgsvarvet! Till och med vätskekontrollerna lägger de på vänstersida för att jävlas! Tänkte sedan att nästa år blir det mycket bättre, då hamnar jag nog i ensiffrig startgrupp…
Ditt inlägg lockar inte direkt till fler GBG-varv, så mitt val nästa år blir i så fall lätt.
”Sthlm, Sthlm guds utvalda stad…”! [Olle Lj]
Anna (orka mera)
27 maj, 2010 kl 22:29Peter – Men det var mitt eget fel. Hade jag haft mer koll på pinalerna hade jag inte behövt komma till startgruppen 5 minuter innan start. Är du där i tid kan du ju stå längst fram och slippa trängseln. Jag ska springa igen, älskar Göteborgsvarvet i vanliga fall!
Träningsglädje
1 juni, 2010 kl 11:46grattis till NYTT grymt PB. känns som du PB:ar i alla dina tävlingar? :) en fråga: känns det alltid bra när man PB:ar. ingen fråga jag behöver ha ett svar på men klart värt en fundering!
Anna (orka mera)
1 juni, 2010 kl 12:27Träningsglädje: rent teoretiskt borde det alltid kännas bra att pb:a, man har gjort något bättre än vad man tidigare lyckats med. Meeen, Göteborgsvarvet bevisade motsatsen. Jag pb:ade, men känslan saknades. Jag såg inte folkfesten, jag sjöng inte uppför avenyn, jag hi-fajvade inga barn. Så nej, det känns alltid bra att pb:a. Tyvärr :(