Löpning

Söndag fm 31,4 k

Viveca och jag har aldrig någonsin tur med vädret. Är det inte ösregn så är det hagelskurar. Tills idag. I strålande sol mötte vi upp Linn och Jane i Lomma för en runda tur och retur Malmö.

DSC00580
Jag och Jane körde tvilling-stilen, med helsvart och väst…

Målet för dagen var Slottsträdgårdens café i Malmö dit det skulle vara 15 km. Sen fika och hem igen.  Allt i en lugnt och behagligt prattempo.

DSC00582 
Tre glada på väg ut ur Lomma.

Vi fick en fantastisk tur ut ur Lomma och sen via Alnarp. Nyutslagna träd, doft av vår, solen i ansiktet och nästan ingen vind. Väl inne i Malmö blev det sen några tråkigare kilometrar genom ett industriområde innan vi nådde Västra Hamnen och Turning Torso.

DSC00583 DSC00584
Och så bildbeviset – vi kom till Malmö till slut.

Här började klockan visa lite för många kilometrar för att det skulle kännas helt bra. Linn hade en tid och passa och coach F hade med nöd och näppe gett tillstånd till 30 k. Då kunde jag ju inte komma hem med 35…  Vi fick tänka ut en plan B för att komma hem kortaste vägen.

DSC00585 
Fascinerade av det fina körsbärsträdet glömde vi att resten av bakgrunden inte var så fin…

Framme vid kaféet kl 10.55, fem minuter innan öppningsdags. Doften av nybakade kanelbullar var helt oslagbar, och inte blev det sämre när man fick komma in och se alla ljuvliga bakverk. Matvalet föll dock på en laxbaguette, eftersom jag började känna mig hungrig och ville ha tillräcklig energi för hemvägen.

DSC00586
Så här glad blir man på kafé!

Vår klädsel väckte uppmärksamhet och det var fler än en som frågade om vi hade SPRUNGIT dit. Som om det var det konstigaste i världen. När vi berättade att vi sprungit 17 km för en fika, trodde de förmodligen inte att vi hade alla hönsen hemma. En efterrättskaka senare var vi redo för hemvägen.

Sprang via stationen i Malmö för att släppa av Viveca. Efter 3 veckors förkylning kunde ju 20 km liksom räcka som uppstart. Klokt tänkt!

Vi andra knatade vidare mot målet i Lomma. Kilometrarna rullade förbi rätt fort och helt plötsligt var vi inne i Lomma. FRAMME, tänkte jag. Fast då visste jag inte att Lomma var lika stort som hela Svealand. Vi sprang och sprang och det tog liksom inte slut. Men jag var pigg i kroppen så det gjorde inte så mycket. Längtade mest efter vatten eftersom det nu började bli ordentligt varmt.  Hade förvisso tre flaskor runt midjan men det kändes för jobbigt att dricka.

Efter dryga 3 springtimmar nådde vi målet. Humöret fortfarande på topp och benen kändes fräscha hela vägen. Nu smider vi planer för nästa tur – 60 km i sommar. Då får man fler än ett fikastopp väl?

14 Kommentarer

  • Svara
    Jennie
    2 maj, 2010 kl 16:40

    hejja er! ni e grymma!

  • Svara
    Carros skönhet&hälsa
    2 maj, 2010 kl 18:03

    Grymt bra gjort!

  • Svara
    Annii
    2 maj, 2010 kl 18:45

    Helt fantastiskt och du berättar med sådan glädje att man önskar man vore där och orkade lika mycket själv. Är sjukt imponerad!!

  • Svara
    Andréa
    2 maj, 2010 kl 20:21

    Åh vad härligt det ser ut!! Nog för att jag hade det rätt härligt på mtit långpass också, men det var ju jobbigt också :) Vill ha ett sånt där socialt och långsamt pass nu! :)

  • Svara
    Jane
    2 maj, 2010 kl 21:06

    Ja, det var minsann en härlig dag. Fina bilder:) Gud vad jag gapskrattar……jag skrattade nog åt din stora kaka till dessert:)

  • Svara
    Linn
    2 maj, 2010 kl 21:14

    Tack för en härlig dag! Och ja, om vi springer 60 km ska vi ha fikapaus varje timme ;)

  • Svara
    Daniel
    2 maj, 2010 kl 21:16

    Vilken härlig löptur och vilket bra mål. Slottsträdgårdens Café är ett av mina smultronställe i Malmö. Passar ju perfekt i detta fina vårväder!
    Bra jobbat som alltid! :)

  • Svara
    nipe
    2 maj, 2010 kl 22:06

    Häftigt! Och Viveca, vilken förändring!

  • Svara
    anneliten
    2 maj, 2010 kl 22:10

    Å vad underbart att kombinera löpning, snack (gissar jag) och fika! Löparkompisar är guld värda.

  • Svara
    Anna (orka mera)
    3 maj, 2010 kl 08:30

    Jennie och Carro – tackelitack :)

    Annii – Å tack! Och vet du? Du kan också, det gäller bara att ta det tillräckligt lugnt och fint. Testa vet jag :)

    Andréa – jätteskönt med socialt och lugnt ibland som omväxling! Man märker ju liksom inte att man springer när man pratar samtidigt. Som ett enda långt kafferep liksom :)

    Jane – haha, ja den var maffig. Tur att jag fick nalla lite av din!

    Linn – Låter som en plan :)

    Daniel – Ja det var riktigt fint! Dit kommer jag fler gånger. Hann ju inte testa hela sortimentet… och allt så makalöst smarrigt ut!

    Nipe – ja viveca är cool!

    Anneliten – du gissar rätt. Mycket snack blev det :)

  • Svara
    zophie
    3 maj, 2010 kl 10:47

    Tycker verkligen om att läsa din blogg, själv har jag inte funnit det goa i att springa men jag kämpar på och inspiration hittar jag gärna här :D

  • Svara
    Anonym
    3 maj, 2010 kl 11:10

    Jag som tyckte jag hade tagit mig ett riktigt långpass…ha ha. Bra det där med fika mitt !

  • Svara
    Jonna
    3 maj, 2010 kl 13:49

    ok, tack! Nu är det samma sak igen, jag kan kommentera detta inlägg när du skrivit ett nytt ovan… men inte det nya. knas!

  • Svara
    Anna (orka mera)
    3 maj, 2010 kl 16:46

    Zophie- å tack! Glad att kunna inspirera. Kämpa på!

    Jenny – fikat var själva pricken över i:et. Mumma!

    Jonna – hellurigt. Jag jobbar på det och hoppas att vi hittar felet.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.