Oväderscykling…

Idag var det dags att rasta nya cykeln på ett lite längre pass – 120 km.  En liten social-cykling med maken liksom. Trodde vi. Då hade vi inte tagit med i beräkningarna den nätta vinden på 12 m/s som omöjliggjorde all form av kommunikation.

Första två milen tog typ en timme. Vinden kom mestadels framifrån – lika ogenomtränglig som en vägg. Kortare stunder fick vi den istället i sidan vilket var sju resor värre. Jag kastades omkring som en vante i vinden och hade INGET att sätta emot. Var läskigt nära diket vid flertalet tillfällen och det var nog mer tur än skicklighet att jag inte hamnade där.

Efter 4 mil tyckte vädergudarna att vinden liksom inte var tillräcklig för att sätta mig på prov. Då tog de fram de mörka molnen också. Så här såg det ut framför mig och det fanns ingen återvändo.

Det var inte en fråga OM det skulle regna utan mer HUR JÄKLA BLÖTA vi skulle bli? Kan säga att det var med ganska blöta brallor vi satte oss i de snofsiga gröna stolarna på lunchrestaurangen i Klippan.

 
Matchar inredningen med min tröja…

Sista biten hem. I medvind!!!

Lite kinamat i magen och en punktering på det, sen var vi redo för hemfärd. I medvind. Slutet gott allting gott. 119 mil avklarade i år. 31 kvar, sen är jag redo för Vättern. Eller inte.