Lundaloppet 2010 – PERSONBÄSTA 42:05

För första gången på länge skulle både jag och Fredrik springa samtidigt. Det resulterade i LADDNINGSKONFLIKT några timmar innan start… Fredrik laddar med musik på VÄLDIGT hög volym. Han taggar upp och vässar horn. Jag å andra sidan, sätter mig helst på en stol och gäspar. Lite som Ferdinand. Fast utan humlan. Eftersom jag visste att jag skulle få sitta och gäspa i bilen sen lät jag honom hållas, även om det kunde bli förödande för min prestation.

Jag chockade mig själv med att värma upp. Det är andra gången i mitt liv som jag värmt upp ordentligt innan ett lopp (första gången var i Skrylle) och med tanke på resultatet tror jag att jag ska fortsätta med det.

Sen går vi till starten som de produktutvecklat big time. Det finns skyltar med tider och man kan placera sig vid den tid som matchar ens mål-tid. Jag smyger fram till 45-skylten tillsammans med killarna i löpgruppen. Känner mig lite malplacerad, tar jag mig vatten över huvudet nu?

Vill inte bli stressad av gubbarna utan ställer mig lite bakom för att slippa se deras framfart och lockas till ett för högt tempo i början. Men Lundaloppet är inte Stockholm marathon och jag hade förmodligen behövt vara blind för att inte se deras ryggar. Fredriks längst fram, sen Jimmys och sen jag.

Tempot är högt från start och första kilometern går i 4:10-fart. Gulp. Vet att jag inte har någon chans mot Fredrik och Jimmy men vill ändå inte tappa dem utom synhåll. Pressar på. Struntar i att dricka. Naglar fast blicken i ryggen på Jimmy.

Hoppas lite att en hejarklack i form av dottern och hennes kompis skulle dyka upp längs vägen, med de valde att roa sig i en provhytt på KappAhl. Istället blir jag påhejad av några bekanta ansikten från Gerdahallen och får lite extra kraft i benen. Lite längre ner på samma gata ser jag två av mina morgonspinnare, är grymt trött nu men försöker le tillbaka. Lyckas sådär – det blir nog mer en grimas…

Biter ihop och springer sista biten. Närmar mig Jimmy på upploppet men det finns inte kraft nog att komma ifatt. Stapplar in över mållinjen en liten stund efter.

När jag ser de offentliga resultaten ser jag att jag missat honom med TVÅ sekunder. Hade jag vetat det hade jag kunnat tagit svängarna lite tightare, jag kunde spurtat lite mer. Så retsligt.

Nu låter jag negativ men det är jag inte. Jag mosade mitt PB på Lundaloppet med 5 minuter och 23 sekunder. Sånt gör man inte varje dag! Då får man bjuda på två sekunder…