Var på möhippa till sent igår. Är aptrött och omotiverad. Vill sitta i soffan och dricka te. Regnet utanför får mig att rysa – jag vill verkligen inte ut! Men jag ska ha spinning kl 18 sägs det. Hur ska jag kunna inspirera och motivera andra när jag själv bara vill sova? När varje form av rörelse känns jobbig. När tanken på att svettas känns äcklig. När filten är min bästa vän.
Det blir en cappuccino, ansiktet under kranen, och mina färggladaste kläder. Sen all min skådespelartalang för att se glad, pigg och träningssugen ut. Mina deltagare ska ju inte bli lidande för att jag sovit lite för lite i natt….
6 Kommentarer
Jenny
30 maj, 2010 kl 18:19Du gör säkert ett kanon-jobb! Vi instruktörer är ju rätt bra skådespelare ibland:)! Men jag känner igen din känsla, i bland finns inte viljan att instruera och motivera andra, men steget in i spinningsalen förändrar allt på en sekund. Du ser alla förväntansfulla deltagare som kommit dit just i dag för att köra just för dig! Lycka till!
Viveca
30 maj, 2010 kl 19:27En trött instruktör är ändå bättre än ingen instruktör….
Åsa
30 maj, 2010 kl 22:02Så skönt att höra att DU kan ha en trött dag. Det visar ju att du är mänsklig ;-)
Anna (orka mera)
31 maj, 2010 kl 09:04Jenny – du hade rätt, jag vaknade till liv när jag satt på musiken. Det var inga problem alls och efteråt var jag hur pigg som helst. Värsta energiboosten. Ska försöka komma ihåg det till nästa gång det känns jobbigt…
Viveca – så sant så sant. Frågan är bara var deltagaren på cykeln rakt fram höll hus? Det är ingen som har ätit upp dina spinningsskor väl?
Åsa – hehe Du skulle se mig efter 21.30 VARJE KVÄLL??? Då är det inte mycket liv i tanten!
Karin
31 maj, 2010 kl 22:08Härligt att du piggade på dig och lyckades sprida instruktörsenergi på passet trots din trötthet. Bra jobbat!
Anna (orka mera)
31 maj, 2010 kl 22:47Karin – ja det brukar ju lösa sig när man väl är på plats! Som tur är :)